Rune Lanestrands blogg

Roffarmentalitet är ett allt oftare använt uttryck för vad som pågår inom svenska Röda Korset. I en undersökning där 51 500 svarat på Aftonbladet.se saknar nu så många som 92 procent förtroendet för Röda Korset.
Per Allan Olsson som är internationell samordnare inom organisationen tar på DN Debatt bladet från munnen och anser att Röda Korset är som en skyddad verkstad. Den har levt på sitt gamla goda rykte och ledningen har missbrukat detta förtroende.
Det är också tydligt att den interna kritiken har tystats ned. Med en så förnäm och högt uppsatt ordförande med sina upparbetade kontakter rakt in i regeringskansliet har trycket på de anställda varit stor.
Man kan bara hoppas att adelsmannen Johan af Donners miljonsvindleri, generalsekreteraren Christer Zettergrens höga lön och Bengt Westerbergs orimliga arvode ska leda till en debatt om det är rätt att avsuttna politiker ska sitta på alla tunga poster i föreningssverige.

Tyvärr har vi ett systemfel inom hela den ideella sektorn. Så snart det ska utses en ordförande i någon av de stora mäktiga folkrörelserna så blir det nästan alltid en före detta högt uppsatt politiker. De går med automatik förbi förtjänstfulla personer inom föreningarna. Inte minst inom idrottsrörelsen.
Att det blir så beror på att partierna vill ha personer ”som man litar på” som man vet inte har någon speciell resning eller politisk moral som kan förorsaka störningar inom den samlade överheten. ”Det ska vara en av oss” helt enkelt.
Partiernas behov av kontroll går hand i hand med att föreningarna som i förödande stor utsträckning lever på bidrag så gärna vill ha en politiker med goda kontakter till statens, landstingets eller kommunens kassakista.
Ett sjukt system där politiker, inte i sin egenskap av lämplighet, kvoteras in. Och som i det här fallet med f d statsrådet Bengt Westerberg ödelägger ryktet för Röda Korset.
”Min” Röda Kors-kvinna i Lane-Ryr som i många år stickat strumpor och skramlat in pengar till Röda Korset tvingas nu skämmas över sin organisation därför att rekryteringen till de höga posterna inom Röda Korset tillsätts på alldeles fel grunder.
Kan Bengt Westerbergs avgång rädda Röda Korset? Kanske. Men då måste man rekrytera internt bland de som brinner för saken och som fotarbetat inom organisationen.
Inte en ny avdankad toppolitiker, statssekreterare eller tv-kändis som inte har någon erfarenhet av eller känsla för Röda Korset. Inte en person som främst är ute för att gama åt sig höga arvoden.
Rune Lanestrand

Damen från Lane-Ryr som arbetat idéellt inom Röda Korset i många år är så f-d på ordföranden i Röda Korset, Bengt Westerberg. Hon är minst lika arg som förra gången hon ringde. Nu har hon hört på nyheterna att revisorerna för flera år sedan anmärkt på att Johan af Donner attesterat sina egna räkningar. Men inget hände.
Hon tycker att både Westerberg och Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren ska höras av polisen. Hon kan heller inte förstå varför en f d partiledare och statsråd ska vara ordförande i Röda Korset. Att han dessutom utöver lönen på 800 000 från Röda Korset har lika mycket i extraknäck gör henne inte mildare i tonen.
Jag upplyser henne om att så går det till i Sverige. Överallt sitter avdankade politiker. Inte bara som landshövdingar och generaldirektörer i de statliga verken. Överallt sitter de. Även i idéella organisationer som Röda Korset. Förekommer också mycket på högre nivå inom idrotten.
De kvoteras in genom en bestämd turordning som partierna kommit överens om. Så snart det är ett uppdrag som innebär makt och inflytande tillsätts lojala politiker .
Problemet är att dessa före detta partiledare, statsråd, partisekreterare, statssekreterare och ombudsmän, som belönas med fina och välbetalda uppdrag, sällan är särskilt kunniga eller lämpade för sitt uppdrag.
De får det bara för de har varit lojala med sina partier och överheten. Ofta blir de över i samband med regeringsskifte eller vid förnyelse av regeringen och partistaberna. Om de är lämpliga eller inte frågas det aldrig om. De ska helt enkelt bara ha en god försörjning. Så fungerar den nya politiska adeln helt enkelt.
Det mest negativa med dessa ”utnämningar” är att deras agerande färgas av att de känner större lojalitet med sina gynnare än med medlemmar och allmänhet.
De invaggas precis som Bengt Westerberg i en tro att de är osårbara med sina kontakter upp till partihögkvarteren och regeringskansliet. Som tur är har vi fortfarande kvar lite maktdelning mellan den styrande och den dömande makten. Mitt tips är att den förre folkpartiledaren Bengt Westerberg nu ligger sämre till än någonsin tidigare.
Rune Lanestrand