Hur kan ett parti och dess ledamöter förnedra sig så till den milda grad som centerpartisterna gjorde vid gårdagens omröstning i riksdagen rörande provborrning och uranbrytning? Frågan gällde om kommunerna skulle få rätt att säga nej till provborrningar.
Inte mindre än sex centerledamöter hade motionerat om att kommunerna ska få rätt att säga nej till provborrning efter uran, gas och andra fyndigheter. Redan i Näringsutskottet röstade centerpartisten Jan Andersson från Halland nej till partikamraternas motioner.
Vid omröstningen i riksdagen hade Maud Olofssons partipiska vinit. De sex ledamöterna som motionerat krälade och röstade emot sina egna motioner. Dessa politiskt svekfulla politiker är Lennart Pettersson Skåne, Annika Qarlsson, Västergötland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsson, Örebro län, och Birigitta Sellén, Västernorrland.
Att också Sven Bergström från Gävleborg skulle kröka rygg är svårt att ta till sig. Sven har tidigare visat prov på civilkurage.
Den enda av centerpartisterna som vågade rösta för sin egen motion var Eva Selin Lindgren, vilket hon tidigare i veckan förklarade på Aftonbladet debatt.
Solveig Ternström hade inte motionerat men röstade för motionerna som stöddes av hela oppositionen. Röstetalen blev 133 mot 128.
LRF:aren och bondekooperationens mångsysslare Per Åsling utmärkte sig särskilt. Han hade motionerat och kommer från Jämtland. Det mest hotade länet i Sverige. Han svek sin starka hemmaopiníon och landskapets natursköna, omistliga fjällområden.
Den fege Åsling kvittade ut sig och reste till turistmässan i Göteborg. (Har för mig att det ska vara betydligt allvarligare skäl till för att få kvitta sig.) Kvittade sig gjorde också Ulrica Carlsson från Västergötland, som också hotas av uranbrytning. Nästan alla är från trakter som hotas av provborrningar.
Centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson också från Västergötland svek sina väljare och kommunala partikamrater i kommunerna runt de hotade västgötabergen. Där säger alla partier nej till uranbrytning.
Hur ska dessa trolösa riksdagsledamöter kunna möta sina väljare på hemorten. Frågan är om de överhuvudtaget kan känna någon skam i kroppen längre? Hela centerpartiets abdikation i kärnkraftfrågan är en enda stor skam. De är väl avtrubbade efter alla påtvingade reträtter.
Jag får sluta här för det hela är så bedrövligt inte bara för att man med öppen famn tar emot de globala mineralbolagen som bara lämnar efter sig ödelagda kulturbygder, förgiftade sjöar, vattendrag och sjuka människor för framtida generationer. Det undergräver dessutom på det allvarligaste förtroendet för hela det politiska systemet. För demokratin.
Rune Lanestrand
Centerpartiet har under ett antal år genomfört en helomvändning när det gäller avsikter och målsättningar.
Allt fler av de gamla hjärtefrågorna har kastats överbord
och anpassningen till storskalighet, centralisering, övernationell (EU-)styrning och satsning på teknik
som redan är omodern är nutida ledstjärnor för stureplanscentern.
Det som gör att partiet kan fortsätta med sina destruktiva nymodigheter är dock alla de medlemmar som trots vad de sett under de senaste åren fortsätter att dyrka sin ordförande. Maud Olofsson går numera in helt och hållet för att behålla sin plats som en värdefull resurs för den starka grupp i regering och riksdag som tagit som sin uppgift att göra oss till en provins i EU.
GillaGilla
Det går inte att ha förtroende för någon av våra riksdagsmän. De tänker enbart på att sitta kvar vid köttgrytorna och tänker inte på vilket arv som lämnas till våra barn och barnbarn. Det finns inte ord för att uttrycka vad jag tycker om dessa folkvalda.
GillaGilla
Tack Rune för att du bevakar våra svekfulla politiker. Men dom har nog fått för sig att vi MÅSTE ha mer kärnkraft eftersom kolkraft demoniserats så grundligt. Dags för omprövning. Kolbrytning kan nog vara destruktiv men ingenting jämfört med uran och koldioxid, livets gas, som bildas vid förbränning av kol skall vi välkomna; lite varmare och mildare klimat, och kraftig stimulans av växtligheten.
Hälsn Gösta
GillaGilla