Tar forskarna fram det sämsta i människonaturen

Nu rasar debatten om GMO-grödor på Newsmill. Biodlaren Maria Rosell har en ytterst tänkvärd kommentar till GMO-forskaren Dennis Eriksson inlägg:
Ett stort problem med er forskare är att ni är så smala, på gränsen till tunnelseende. Det är inte hälsosamt varken för er eller det samhälle ni tjänar. Jag vet att du har extremt låga tankar om min intelektuella kapacitet men jag ska våga mig på en kommentar du absolut inte kommer att tycka om som en medicinare sa som forskade i den ovanliga mjukdelscancer som dök upp i samband med användandet av hormoslyr.Han trodde att man skulle stoppa användandet av det när han visade vad han hade upptäckt. För honom var det så självklart, men nej han fick hålla på att obducera människor som dött i cancer till följd av kontakt med hermoslyret i 10 år. Hans reflektion blev:
” Det finns ingen som kan visa upp det allra sämsta i människonaturen såsom forskare. Det kommer sig av att de måste raka åt sig av forskaranslag”
Haka på debatten, milla och kommentera när vi nu äntligen fått ut forskarna ur sina gömslen. Nu kan de inte längre gömma sig bakom den förnäma Forskarbloggen på SLU där vanligt folk inte är välkomna och där omfattande censur förekommer. Klicka på Newsmill
Rune Lanestrand

3 Responses to Tar forskarna fram det sämsta i människonaturen

  1. Inga-Lill J skriver:

    Oerhört bra skrivet Ann-Charlotte!!

    Gilla

  2. Ann-Charlotte Berntsson skriver:

    Jag håller definitivt med om att vi måste få forskarkåren ut ur garderoberna. De vill i sin fullkomlighetsiver äga frågan om jord och bord. Visserligen förbehåller sig SLU rätten att avisa eller inte ta in vissa inlägg, men man får lämna in kommentarer om man försöker hålla sig till att debatera inlägg eller kommentarer? Har många blivit avisade eller censurerade? Visserligen stängs möjligheten att kommentera av när så SLU beslutar, de stänger alltid efter de själva lämnat in frågeställningar eller påståenden. Men jag rekomenderar alla att läsa Forskarbloggen med ett öppet sinne både gentimot forskarna och vår omvärld. Kommentera och debattera gärna dessa ödesfrågor i stugorna och med forskarna.

    Det går faktiskt inte att lösa världsproblemen med GMO. Vår jord innehåller inte resurser för att ens alla som lever nu skall leva som vi i den rikare världen (gäller inte maten men de sammantagna resurserna och naturtillgångarna). Men med stigande befolkningstal kommer även bristen på livsmedel att göra sig gällande. Man kan inte på allvar tro att lösningen på dessa problem är att via genteknik förändra livsformerna i våra åkrar och lador samt skogar (tja de kommer ju lösa i övriga naturen med)? Inte heller kan man med förnuftet i behåll vidhålla att det är bättre att framställa och hacka ut konstgödsel samt framställa av kemikalier/bekämpningsmedelför att uppnå ett hållbart jordbruk? Hallå forskarvärlden? Jordens resurser är ändliga! Nog måste det vara så att vi måste hitta ett fungerande omlopps ekonomi och jordbruk? Inte kan vi använda upp alla jordensresurser på en gång? (kol/olja/fosfor m.m?)Vi måste fördela våra resurser inte centrera makten över jorden till några få genteknikbolag? Först när fattiga länder uppnår en levnadsstandard där de kan hoppas att deras barn överlever dem själva kan värdens befolkningsökningstal minskas.

    SLUs ledning visade nu i veckorna upp sin syn på ekojordbruk (Land SLU om ekojordbruk, var står SLU). De anger klart att deras uppgift inte är att följa regeringens satta mål om 20% ekojordbruk utan tvärt om, deras uppgift var att granska regeringens beslut samt få dem att fatta beslut som grundar sig på deras vetenskapliga beräkningar istället. De anger tydligt att de anser att miljöhänsyn leder till minskad produktivitet och sämre lönsamhet. De vill att nyttan med miljöhänsynen vägs mot potentiella vinster.

    Forskarna äger inte jorden inte heller genteknikföretagen(men de är en bit på väg). Vi måste alla göra våra röster hörda avseende vad vi tror att våra efterkommande vill eller kan handskas med.

    Gilla

  3. Sven skriver:

    Ang. forskarspecialite.
    Att nå långt som forskare innebär väl att få anslag för intressanta specialområden.
    Detta ger ”spetskompetens” som skall bära forskningen vidare. Men tänk om den producerade avhandlingen har kommit in på fel spår, ja, då bär den fortsatta forskningen in på villovägar. Att då komma med påpekanden och tillrättalägganden är rent omöjligt eftersom all relevant forskning pekar på den framlagda teorin. Spetskompetens innebär specialisering och allt ovidkommande runt om ”skalas av”. Därav kan inte nog framhävas att tvärvetenskaplig forskning som dock blir en längre och besvärligare väg till avhandling, med opponenter ifrån olika logier, ger ett varaktigare resultat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: