Rune Lanestrands blogg

sjöng vi i Väne-Ryrs kyrka. I dag, påskdagen, när naturen står i sitt grannaste flor. Så skimrande, så vackert. Det heliga i naturen är nära och det var lätt att sjunga Glädjesamba till Guds ära.
Talade med prästen om det hemska som händer i Japan och att atomklyvning står i strid med skapelsen. Han höll med.
I går hörde jag en intervju med två fiskhandlare i Sydkorea. Båda vittnade om att försäljningen gått ned med 50 procent. Och de trodde att det bara var början efter hand som vattnen utmed kusten blir allt mer förgiftat och radioaktivt. Det människan i sin girighet och kortsiktighet laborerar med i kärnkraftverken är på samma sätt som sin kusin atombomben, på sikt, ett hot mot allt levande.
Hade Jesus levat i dag hade han säkert drivit ut månglarna ur atomtemplen? Han talade heller aldrig om att Kriga för fred som nu även anammats av de flesta svenska politiker.
Läser på DN debatt att fyra företrädare för regeringen deklarerar att beslutet om att bygga nya kärnkraftverk ligger fast. Första namn är Mats Odell (kd) som var ordförande för linje 3 (nej-linjen) vid folkomröstningen om kärnkraft. Därmed har väl kristdemokraterna sålt ut samtliga de värden som de tidigare höll heliga.
”Socialdemokraternas uppdrag är att skrota svensk kärnkraft” skriver fyra socialdemokrater med Birgitta Dahl och Lena Sommestad i spetsen. Ett liten ljus i det kompakta kärnkraftsmörkret där Håkan Juholt fortfarande befinner sig. Livrädd för att stöta sig med väljarna i sin hemkommun. Kärnkrafts-kommunen Oskarshamn. Men sanningen om kärnkraftens dödliga farlighet kommer även att hinna ifatt Juholt och LO. Kanske snabbare än vi tror.
Vid körens fika i sakristian berättade en mormor en härlig barnhistoria. Hon brukar läsa Gud som haver barnen kär när hon nattar barnbarnet. Men så en kväll ville barnet inte läsa med eller höra den. Varför då undrade mormor. -Jag får ändå inte det jag ber om. Vad ber du då om, undrade mormor? -Jag har bett att Gud ska klia mig på ryggen men det gör han inte!
Ja, vem anfäktas inte av tvivel, eller rättare sagt förtvivlan, inför allt våld, alla meningslösa krig, naturkatastrofer och annat elände och lidande som drabbar oskyldiga och maktlösa medmänniskor.
Rune Lanestrand

This entry was posted on söndag, 24 april, 2011 at 11:52 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.