Rune Lanestrands blogg

40 Responses to Socialen i Sandviken är tyvärr inte unik

1. rexcua skriver:

   22 november 2018 kl. 15:44

   Tack Rune för din information från insidan. Är medveten om bristerna inom socialen och känner till om övergreppen.. Här en länk från egen erfarenhet och den livslånga trauma det förorsakat. Är nu 74 år och all kontakt med barnen är bruten p.g.a socialens totala tvätt av barnen.
   BarnTerroristerna
   SVENSK LAGSTIFTNING SKAPAR FAMILJETERRORISM

   oktober 31, 2007 den 3:01 e m (Politik)
   En Verklighet Som Mörkats Av Politiker
   Länsrätten i Vänersborg krävde LVU eftersom jag vägrade samarbeta med en förälder som kontinuerligt misshandlade sina barn i drogrelaterad miljö.
   Dessa sidor beskriver en våldsam historia med maktmissbruk och korruption där Sociala myndigheter och Länsstyrelsens Tillsynsenhet samt Länsrätten och dess domare lever i en symbiotisk maktstruktur och förnekar mänskliga rättigheter som sanktioneras av politikerna.
   Ändamålet Helgar Medlen.
   **********************
   Händelserna här nedan beskrivna har ägt rum under lång period och barnen är vuxna och LVU är avslutat med resultatet att all kontakt med barnen är bruten. Skadorna på barnen blev både psykisk och fysisk misshandel, men barnen inser inte själva vad de blev utsatta för. Alla brev (ett Öppet brev till samtliga partipolitiska ordförande) och ansträngningar har fullständigt ignorerats av de politiska redskapen.
   ***
   Vid skilsmässor eller andra separationer som berör barnfamiljer utgår man tyvärr inte ifrån barnens bästa, Sociala myndigheter och rättsystemet har visat sig inte ta hänsyn till Barnkonventionerna och FN-konventionerna .
   ***
   Min och som jag förstår andras erfarenhet är att barn som verkligen far illa bryr man sig inte om. I mitt fall som pappa fick jag erfara att barnen när de var små blev misshandlade, inga gränser sattes av modern, sonen fick brännskador utan vård, vägrade åka tillbaka till modern med uppgifter att barnet flera gånger blivet slaget så att det fått blodränder på kroppen, grannar som larmade till Sociala myndigheter att modern vanvårdade fick luren i örat av sociala. Skolk, snatteri koncentrationssvårigheter… Anmälan om misstänkt barnmisshandel till polis och sociala myndigheter och Länsstyrelsen mm.
   ***
   Sociala myndigheters svarade hela tiden med att det är inget att bry sig om”detta är normalt för barn.”
   Socialchef och behandlingschef polisanmäldes men allt avskrevs. Som pappa vädjade jag om barnkonventionerna och FN-konventionerna eftersom jag fick brev om rop på hjälp från ett av barnen men svaret från länsstyrelsen var att FN-konventionerna inte gäller i svensk lag.
   Till slut orkar man inte som människa, man bryts ner och tror att alla skador man sett är hallucinationer och får en kollaps….
   ***
   Barnen blev också LVU omhändertagna och jag fick endast vid två tillfällen träffa barnen. Man dolde skadorna på barnen under LVU tiden. Ett av barnen såg ut som ett lik taget ur något koncentrationsläger från andra världskriget, när det var färdigbehandlat av sociala myndigheter, det andra barnet övertalade man att adoptera bort sig till LVU-hemmet när det blev myndigt. Identiteten på barnen bröts ner…
   ***
   Jag kommer ihåg mina barns skrik och vädjan om hjälp som blev vänt till något naturligt för Sociala myndigheter och rättsväsendet som aldrig gör några fel i sina bedömningar. Jag infogar här ett dokument och skrivelse till en länsrätt efter en adoptionsansökan av LVU-föräldrar. Resultat blev adoption och deras släktband utplånades.

   GillaGilla

   Svara
2. LEIF HAGBERG skriver:

   11 december 2017 kl. 13:41

   Jag lider oerhördt med alla dessa offer tala om att förlora en barndom på nytt gång på gång djupt tragiskt leffe.look.

   GillaGilla

   Svara
3. Rune Lanestrand skriver:

   22 maj 2017 kl. 15:16

   I fallet Kevin i Arvika uppträdde socialförvaltningen lika okänsligt som i Sandviken. Socialförvaltningarnas övergrepp är svåra att granska då man hänvisar till sekretess. https://runelanestrand.wordpress.com/2017/05/19/rattsrotan-vaxer-i-kevinfallet-i-arvika/

   GillaGilla

   Svara
4. milla skriver:

   15 februari 2015 kl. 8:34

   Ja är själv drabbad..har inte sett mitt barn på ett år ..och före det 1 timme i månaden i 3.5 år med övervakning..jag varken dricker röker drogar eller misshandlar eller begår kriminella handlingar..är inte perfekt ..men det räcker med en lögn för att man ska ta barnet ..och bli totalt överkörd ..av soc med kränkningar och sagor som dom hittar på för att kunna behålla barnet..det är skrämmande ..hur socialhandläggare och kommuner får komma undan med olagliga och bristande utredningar och oproffisionellt hanterade av föräldrar som blivit fråntagna sina barn splittrAt familjer i okunskap och lögner …det är ju olagligt med tortyr och kränkningar..och socialen kör med hitlerfasoner fast på ett fulare sätt ..acceptera lyd och håll käften..och gör som vi säger …är det så ett demodemokratiskt samhälle ska fungera? Med yttrandefrihet..när man polisanmäler dem och säger vi blir felbehandlad ..ja då e de också fel ..och vad finns socialstyrelse jo m.m för när dom inte tar något på allvar och bara lägger ner? Rättssystemet är icke fungerande …och utsätter offren ännu mer och skyddar dem som begår brottsliga handlingar..är det inte dags för politiker och regering att ta ansvar för sina medborgare och se till att utnyttjandet och vinstsyftena på barn och djur upphör..dom får ju se till att det inte är människor med psykopatbeteenden som arbetar inom kommuner och myndigheter

   GillaGilla

   Svara
5. Rune Lanestrand skriver:

   05 november 2011 kl. 18:00

   Av de många kommentarerna kan man dra den slutsatsen att socialtjänsten är ett område som länge varit tabu att diskutera. De lokala medierna tar ogärna in kritik. Familjer som drabbats vågar ytterst sällan föra fram kritik offentligt. Nu kommer kränkta till tals. En av samhällets värsta sociala varbölder kanske äntligen spricker.
   Inte ett uns av självkritik eller en ursäkt har kommit från Sandvikens kommun trots den omänskliga behandlingen av familjen. Att utan orsak skilja barnen från föräldrarna i över två månader. Barnens Bästa?
   De drabbade är rädda för repressalier. Och det är inte obefogat. Har aldrig träffat så många prestigefulla människor som socialsekreterare och socialchefer. De ser ner på sina klienter, anser sig så goda och är ofelbara.
   De flesta som drabbas av Socialen är inte lika resursstarka som Jennie och Thomas i Sandviken. Men även de höll på att gå under. En socialt svag familj i en nedgången förort kan socialtjänsten helt riskfritt behandla hur illa och nonchalant som helst. Att bli omhändertagen är ofta en klassfråga.
   Det som på sikt är mest allvarligt är att det inom socialförvaltningarna ryms många som trots sin fina akademiska betyg och mångordiga avhandlingar saknar empati och inlevelseförmåga. Många tycks hata familj och släktband.
   Någon har i en kommentar frågat varför jag inte har några exempel där Socialtjänsten gjort något bra. Jo dela ut bidrag är man bra på. Men när det gäller de tunga insatserna där LVU och tvångsomhändertagande av barn används då kan jag bara påminna mig ett fall, under den tid jag satt i Socialnämnden, som gav förväntat resultat.
   Det ska också sägas att det finns bra förtroendemän och anställda på Socialen men de flesta slutar då de inte står ut med systemet.
   HVB-hem som omvandlats till företag är i många fall som vilket bolag som helst. Barnens blir rena handelsvaran. HVB-företagaren bestämmer i stort sett själv när barnet är färdigbehandlat (läs kuvat, nedbrutet och inte så sällan kriminellt skolad.) och får lämna HVB-hemmet som ungdomen upplever som ett fängelse. HVB-företagaren kan vanligtvis kvittera ut över en miljon per år och barn.
   Stackars arma barn som behöver kärlek. I stället blir de utnyttjade i en kommersiell, ofta rent oseriös verksamhet. HVB-industrin omsätter 3-4 miljarder per år.

   GillaGilla

   Svara
   • sven gustavson skriver:

     06 november 2011 kl. 9:43

     Kontentan av alla inlägg: EN ANSVARSTAGARLAG för statligt och kommunalt anställda behövs, för att godtycke och personliga tyckanden skall försvinna i dom verksamheterna.

     GillaGilla

     Svara
   • Linda skriver:

     07 november 2011 kl. 12:35

     Hej!
     Med svar på inlägget socialen i sanviken….

     Det låter på dig som att det bara är tjänstemännens (socialsekreterarnas) fel att rättsvidriga beslut kan fattas inom socialtjänsten. Jag trodde att socialtjänsten var en politikerstyrd organisation och att politikerna var det sista skyddsfilteret för att unvika att rättssäkerheten sviker individen. Det ligger väl i det politiska uppdraget att kritiskt granska de utredningar som läggs fram för beslut i utskottet/nämnden, eftersom politikerna socialnämnden har delegation på att fatta de ska tyngsta besluten, inte socialsekreteraren eller deras chefer!
     /Linda

     GillaGilla

     Svara
     • Karin skriver:

       07 november 2011 kl. 15:40

       Mycket aningslöst.

       Problemet utgörs av att socialsekreterarna i vissa fall går upp med ett mycket skruvat utredningsmaterial som inte har med verkligheten att göra, men stödjer en smalspårig och förutfattad hypotes. Förutsättningslöshet saknas. I Sandvikenfallet tycks man ha utgått från en enda anmälan som helt okritiskt anammats. Denna märkliga utredningskultur har många gånger påpekats av sakkunniga, blan annat docent Bo Edvardsson vid Örebro universitet (docent i socialt arbete, psykolog). En politiker eller jurist är i de fallen helt chanslös, eftersom materialet skräddarsytts för att hålla i en juridisk prövning. Men utredningen utgår varken från barnets eller föräldrarnas verkliga förhållanden. På det sättet har det gått inflation i pedofilibegreppet och svulstiga uttryck som att ”utgå från barnets bästa”. Naturligtvis finns pedofili, men det är sällsynta fall och de barnen ska ha all hjälp man kan få. Men soc ska inte ägna sig åt annat. Och inte fjanta sig med att man inte uttalar sig om enskilda fall, eller att gömma sig bakom sekretessen.

       Lagen om vård av unga har helt enkelt aldrig varit tänkt att användas på det sätt som senare blivit rutin på soc – tuta och kör, går det så går det.

       GillaGilla

     • Linda skriver:

       08 november 2011 kl. 14:00

       Du har helt rätt Karin, visst är det så att det finns socialsekreterare som skruvar till sina utredningar med osanningar och som är rättsvidriga. Det är en skam att ansvariga chefer och ansvariga politiker inte kan kritiskt granska dessa utredningar och det är en skam att den socialsekreteraren inte får rättsliga repressalier.

       Vad som också är synd är att det finns många socialsekreterare som gör ett kompetent och bra jobb läser man inte om i media. Hur dessa komptenta socialsekreterare ser till att barn som verkligen far illa tas om hand. Att de ser till att dessa barn kan börja att må lite bättre i all den sorg och tragedi som ligger bakom.
       /Linda

       GillaGilla

     • Morfar skriver:

       02 april 2015 kl. 20:46

       Det stämmer att politikerna i socialnämnden skall säkerställa en rättsäker hantering. Men låt mig berätta om ett fall i Bergssjön en stadsdel i Göteborg, där skötte nämnden sitt uppdrag och återremitterade tveksamma fall till socialtjänsten. Då gjorde socialsekreterarna detta till ett arbetsmiljöärende, och hävdade att socialsekreterarna kränktes i sin yrkesutövning. Och kommunen fick betala ett större skadestånd till facket.

       GillaGilla

6. ingeborg skriver:

   04 november 2011 kl. 14:52

   Läs Antikrists änglar om mänskliga rättigheter i Sverige av Peter Klevius så förstår var och en hur godtyckligt allt sker och tanken på barnens bästa är långt borta. Peter Klevius fick vara med en gång i Uppdrag granskning för ca sju år sedan och han gjorde då det stora misstaget att kritisera hur socialtjänsten fungerar!!! Sedan har vi inte sett eller hört mer om honom. Så går det till i landet Absurdistan.
   Läs http://corruptio.blog.com/files/2011/03/ANTIKRISTS-%C3%84NGLAR-om-m%C3%A4nskliga-r%C3%A4ttigheter-i-Sverige-av-Peter-Klevius.pdf

   GillaGilla

   Svara
7. Lisa skriver:

   04 november 2011 kl. 12:54

   Det är väl just detta som betecknas att vara professionell i vårt samhälle? Avsaknad av hjärta och hjärna och civilkurage. Det är när man tillslut baxnar och skriker ut sin frustration som man betecknas som oprofessionell. Tyvärr är detta inte de enda fallen där folk far illa när myndigheter tänjer på sina befogenheter. Det finns inget annat land i världen där myndigheter har sådan makt, och de har inte ens ett tjänstemannaansvar, utan kan i princip göra vad som helst utan repressalier. DET är en synnerligen farlig tendens i ett rättssäkert samhälle. Och rädslan för att kunna hamna i myndigheternas klor sprider sig. Det finns HUR många fall som helst. En ORDENTLIG opinion bör se till att vi återinför tjänstemanna-ansvarslagen. För, när folks liv raseras i den utsträckning det gör idag spelar det ingen roll att det finns myndighetsanställda som gör ett bra arbete, när man lika gärna kan dra en nitlott. Staten ska tjäna folket, inte tvärt om. Vi betalar deras lön och det är en självklarhet att de ska utreda neutralt, och inte agera som nitiska, korrumperade domstolar.

   GillaGilla

   Svara
8. sven gustavson skriver:

   04 november 2011 kl. 10:29

   Många samhällsmedborgare lever sitt liv förutan kontakt med myndigheter, det som oroar mest är ”gråa kuvert” ifrån skattemyndigheten. Men, ju mera du konfronteras med tjänstemän i varierande grad ifrån statliga och kommunala tillsynsmyndigheter, ju mera skeptisk blir du över lagtolkningar och regeltillämpning.
   När du försöker bevisa att den tjänsteutövande begått ett fel är det näst intill omöjligt att få rättelse. Personen i fråga är totalt imun emot dina argument och det kolegiala nätverket avstår ifrån att lägga sig i.
   Det är på tiden att det införs lag om tjänstemannaansvar, med påföljder.

   GillaGilla

   Svara
9. Elisabet skriver:

   04 november 2011 kl. 9:58

   Läs gärna om vårt fall:
   http://broderibruden.blogspot.com/2009/05/sa-har-gick-det-till-da-vi-forlorade.html

   Vi drabbades i Vännäs.

   GillaGilla

   Svara
10. Marie skriver:

    04 november 2011 kl. 9:14

    Såhär går en utredning till inom socialtjänsten
    http://www.sourze.se/Barn_omh%c3%a4ndertas_p%c3%a5_tveksamma_grunder_10741700.asp

    GillaGilla

    Svara
11. Tommy Olausson skriver:

    04 november 2011 kl. 7:08

    En hypotes

    Detta kan hända alla och hänt många!

    Du man/kvinna

    Du/ni t.ex. duschar eller sover naken etc. och ditt barn kommer åt ditt könsorgan av misstag eller av ren nyfikenhet (barn är ju nyfikna på många olika sätt i olika åldrar, om t.ex. sin egna kropp och det gäller ju också hur mammas/pappas och syskon ser ut nakna och speciellt det motsatta könet, en helt naturligt del i ett barns utveckling) självklart tillrättavisar du barnet på ett pedagogisk sätt, med gränsdragande etc., utan att ge barnet skuld och skuldkänslor för det inträffande.

    Sen berättar du/ni denna komiska/pinsamma händelse för någon… och denna någon tolkar och insinuera något som det inte är… Sen är häxjakten igång!

    Det som hände var/är inget sexuellt övergrepp! Utan ett barns nyfikenhet, ett barns sätt att ta reda på saker, utforska, leka etc. Ett barn vet inte vad som är rätt eller fel, inte fören vi lär ut och sätter gränser… och det gjorde du/ni! Eller hur?

    Du/ni har inte gjort något mot ditt barn, utan allt var en pinsam händelse som barn kan göra… du/ni tillrättavisade barnet och även att du/ni gjorde detta kan sådana här pinsamheter hända igen, då barn är små och alla vet vi hur barn är…

    Sen har vi detta med nakenhet… Nakenhet är inget fult eller fel, utan naturligt. Förstår inte denna moralpanik i detta, när nakna barn leker och föräldrar ta några bilder eller filmar dessa få och roliga och fina episoder i ett barns uppväxt för framtida minnen, förklara gärna detta för mig och andra vad som är omoraliskt i detta? I viss ålder hos barn är det en period då dom springer omkring nakna, det vet vi ju alla… sådan var jag och mina syskon som barn, likväl mina vänner när dom var små och tillika deras barn… och även du/ni som läser detta…

    Så jag ser inte var problemet är egentligen?

    P.S.

    Barn som blir utsatta av diverse övergrepp ska verkligen få all hjälp dom kan få på ett mycket professionellt sätt och det gäller även förövaren/förövarna på ett rättssäkert och professionell utrednings förfarande som är saklig och riktig utan olika spekulationer etc. Både barnet och förövaren är offer men på olika sätt, oftast har förövaren själv blivit utsatt för diverse övergrepp som barn enligt expertis, glöm inte detta innan ni dömer!

    Vi får inte glömma alla dessa barn som samhället (Skolan, Socialtjänsten, Polisen etc.) SVIKIT! UG har haft en hel del reportage om dessa barn genom tiderna… Samhället måste få till en förändring så dessa barn inte hamnar mellan stolarna och inte blir hjälpta, jag skäms som Svensk över myndigheternas inkompetens som drabbas åt båda hållen

    Det saknas rätt kompetens, empati, respekt, etik och moral etc. hos berörda myndigheter!

    Mvh Tommy

    GillaGilla

    Svara
    • Tommy Olausson skriver:

      04 november 2011 kl. 7:16

      Ett förtydligande: ”förklara gärna detta för mig och andra vad som är omoraliskt i detta?” etc. Detta vänder jag mig till Socialtjänsten i Sandviken och personer som gjorde anmälan och personer som tycker som de!

      Mvh Tommy

      GillaGilla

      Svara
    • Victoria Flood skriver:

      04 november 2011 kl. 14:36

      Bra skrivet! Vi har en dotter på 2,5 år och har naturligtvis varit med om detta, men vi ser inte nakenheten som porr i vår familj,
      I vårt hem skäms vi inte för att vi badar med våra barn, att man exempelvis sover naken och springer in på toa på natten utan ta på sig en hel mundering. Visst händer det att barnen ser detta, men det är ingen stor sak. Vi har just pga detta kunnat förklara mycket om kroppen för vår dotter.

      Vi tycker nog inte ens att det är pinsamt, utan vi har förklarat för dottern att hon har ingen snopp för att hon är flicka och att pappas sopp är pappas liksom vi inte får peta i hennes rumpa. Naturligtvis har jag ju fått förklara skillnaden i ett peta när man inte får och hjälpa barnet att göra rent…

      GillaGilla

      Svara
12. Victoria Flood skriver:

    03 november 2011 kl. 23:44

    Hej!

    Verkligen ett intressant inlägg som jag hittade nu efter att ha tittat på dokumäntären. Jag blev så jävla förbannad rent ut sagt. Ska människor som arbetar med att hjälpa andra i utsatta situationer och förväntas ha empati inte ha förmåga att erkänna när de gjort fel? Varför enbart försöka skylla på tjänstemännen? Visst jag förstår att det ligger mycket i en arbetsprocess och naturligvis vet jag inte proceduren för hur man går tillväga när det handlar om LVU, men detta kommer jag att lära mig! Rent logiskt så borde det ju vara som så att oavsett vart man arbetar har man att ett ansvar som beslutsfattare att undersöka det material som ligger till grund för det beslut man verkställer. Hur kan man skylla ifrån sig detta ansvar? Med detta menar jag inte att tjänstemännnen ska kunna slänga fram vad som helst baserat på personliga föreställningar!

    Sven Gustavson: Jag förstår hur du tänker, men jag håller inte helt med dig. Jag tror att man även måste se in i de invanda rutinerna och de ”gamla rävarna ” inom socialtjänsten, för kan det inte finnas en risk att man med tiden trubbas av, att man fått utreda så många tunga fall under åren att man till sist ser saker i svart? Att man förlorar sin förmåga till medkänsla, lyhördhet och empati och tycker att man sitter inne med svaret kanske visserligen utifrån vad man tror är största välmening medan många som kommer som nyeximinerade inte har ”skadats” av den tuffa verklighet som det innebär att arbeta med på socialtjänsten?

    GillaGilla

    Svara
13. Helena Ahrenberg skriver:

    03 november 2011 kl. 23:27

    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet.
    Socialen och domstolar har begått , så stort misstag angående min dotter på 11 år… och trots detta fortsätter de… Och jag ser i deras ögon ,när jag pratar med dem att de VET att de gjort fel,,,, men de kan tyvär inte dra tillbaka sina och kollegernas uttalanden…för vem ska stå till svars… Det är bättre att offra en 11 åring som man aldrig kommer lära känna .,,, än att bli den som blir ensam på kafferasten…

    GillaGilla

    Svara
    • Victoria Flood skriver:

      04 november 2011 kl. 14:22

      Klockrent! Visst måste rädslan att bli utstött och inte ha kollegornas stöd om man erkänner sina fel vara en anledning till den uppenbara fegheten. Jag tycker som jag skrev att empati och förståelse som ska finnas inom socialtjänsten ska gå hand i hand med att se sina fel, lära av dem och om inte viktigaste àv allt ta konsekvensen av sitt handlande och säga ”förlåt, jag har lärt mig av detta, jag vet att ni har lidit men detta ska jag aldrig hända igen med mitt deltagande.”

      GillaGilla

      Svara
14. Lars skriver:

    03 november 2011 kl. 22:44

    jag tycker att det är dags att fokusera på de ”människor” som förvrängt, fabulerat och ljugit fram underlag inom myndigheterna. jag tror att det är möjligt att civilrättsligt åtala dessa personer för förtal? de har ju själva dokumenterat sina lögner! Myndighetsprocessen är troligen helt ok, men tyvärr har tjänstemännen producerat uppgifter helt ur det blå! Tyvärr krävs det pengar för att driva sådana processer. Mitt förslag är att Jennie och Thomas bildar en fond och vi övriga upprörda medborgare ger bidrag så att det finns pengar till advokater att driva processer mot de värsta producenterna av falska fakta! Det lönar sig inte att gnälla på systemet på kort sikt, eftersom det verkar felkonstruerat

    GillaGilla

    Svara
    • Ewa skriver:

      06 november 2011 kl. 21:34

      Naturligtvis förekommer pedofili och andra fall där barn far riktigt illa. De är dem och inga andra som socialtjänsten och Socialstyrelsen med hjälp av gällande juridik ska ägna sig åt. För åklagare finns särskilda riktlinjer för fall som rimligen kan vara straffbara.

      Hela handläggningsgången för dessa svåra ärenden skjuts nu i sank utifrån allmän ängslighet, moralpanik och smittsam hysteri. Det påminner i viss grad om 1700-talets häxprocesser. Konsekvenserna har gjort det närmast omöjligt att rekrytera män till de sektorer där sunda män skulle utgöra goda förebilder för barn och ungdomar i kombination med de kvinnor som arbetar där. Få män idag väljer att bli förskollärare. Manliga präster vågar inte sätta sig i en bil tillsammans med ett barn. Och så vidare.

      Vad som i Sandvikenfallet blivit uppenbart än en gång är

      1. Att okynnesåtal förekommer. En åklagare väcker åtal utifrån en oerhört tunn förundersökning som inte håller en basal juridisk granskning.
      2. Socialsekreterares bristande utredningskultur har påtalats gång på gång av bland andra docenten i socialt arbete och psykologen Bo Edvardsson, Örebro universitet. Socialtjänstens utredningar blir retoriska uppvisningar, med skevheter och falsarier som inte är värdigt ett rättsamhälle. Man försöker till varje pris pressa in dessa som rekvisit för att få dem att accepteras av domstolen i LVU-mål. Situationen görs betydligt mer skruvad än den någonsin varit, hela familjer förstörs. Man talar i dag om den åldrande LVU-familjens speciella problemsituation.
      3. Legitimationsfrågan för Socialtjänstens handläggare har diskuterats i många decennier, men alltid stött på patrull. Skälet uppges vara att så få handläggare skulle klara en sådan legitimation att antalet handläggare därmed skulle bli så få att hela myndighetsutövningen skulle sättas på spel. Även på åklagarsidan finns uppenbara problem i rekryteringen, väldigt få jurister skulle primärt satsa på att bli åklagare eftersom det är allmänt känt att de ”skarpaste knivarna” inte väljer den banan. Bättre karriärvägar finns för jurister.
      4. Det är inte förvånande att den så kallade upprättelseutredningen fått den uppmärksamhet som den fått. Frågan om ekonomisk kompensation till dem som tidigare tvångsomhändertagits av soc diskuteras fortfarande. Men samma besynnerliga handläggningsgångar finns fortfarande och nästa mål för diskussionerna torde med all rätta bli lagen om vård av unga LVU, där samhället lika gärna tycks bli den som står för övergreppen mot dem som egentligen skulle ha skyddats.
      5. Vad som dessutom är besynnerligt är att dina och mina skattemedel i någon mån finansierar både socialtjänsten och åklagarväsendet. Pengarna har gått till socialtjänsten i Sandviken, Arvidsjaur, Mark och andra ökända fall.

      Visst kan barn fara illa, men så här kan vi inte ha det. Det ligger i klar nivå med det ökända Fritzlfallet i Österrike, där också socialtjänsten sedan decennier visste vad som pågick men lät det hela passera. Socialtjänsten måste skaffa sig bättre och pålitligare metoder att identifiera de fall där barn far illa, men lämna övrigt. Åklagare ska enbart väcka åtal där man med rimlig sannolikhet kan misstänka brott. Även i de fall där uppenbart felaktiga handläggningar skett gömmer sig socialsekreterare och åklagar bakom att de inte kommenterar enskilda ärenden vilket är svagt, strunt och dumt. Det är inte heller i linje med floskeln ”barnets bästa”. Dessa rättsvidriga fall demoraliserar hela verksamheten och synen på vad som borde vara myndighetsutövning

      GillaGilla

      Svara
      • Anna skriver:

        06 november 2011 kl. 21:39

        Den kända författaren Hannah Arendt beskrev i sin bok Den banala ondskan just liknande mekanismer där i andra fall vettiga personer som följde gällande lagar och politiskt korrekta attityder vid sin myndighetsutövning och därmed gjorde sin begränsade del helt ”rätt”. Helhetsbilden blev dock förfärlig och omänsklig. Det hela rörde sig om det mänskliga förfall som Eichmann och hans medarbetare ställde till med i andra världskrigets Tyskland!

        Den omdömeslöshet som socialtjänst och juridik i Sandvikenfallet gjort sig skyldiga till är helt i samma klass. Det rör sig om mycket självgoda och prestigefyllda myndighetsutövare – helt utan eget omdöme. Som enbart anser sig ha gjort det som ankommit dem. Men de har aldrig tänkt själva.

        GillaGilla

15. Monika G skriver:

    03 november 2011 kl. 21:38

    Jag finner det anmärkningsvärt att du som trots allt suttit i socialnämnden i åtta år inte kan lyfta upp något positivt som socialtjänsten gjort för barn som far illa. För den saken är klar, det finns oerhört barn i detta land som utsätts för övergrepp, fysiska, psykiska och sexuella och som behöver skyddas! Var är barnperspektivet? Vem ställer upp för dessa barn, skyddar dem och för deras talan? Idag går det inte att se på utsida huruvida ett barn är utsatt, det sker i alla samhällsklasser. Varför förs ingen diskussion om hur svårt arbete socialsekreterare har, att det överlag satsas alldeles för lite pengar på våra barn och den hjälp de har rätt att få!!!

    GillaGilla

    Svara
    • castoropollux skriver:

      03 november 2011 kl. 22:09

      Det är väl trots allt anmärkningsvärt när de någon gång sätter alla goda klutar så blir det så fel. Tål man inte kritik utan gömmer sig i bunkern så lär det inte bli några förbättringar heller och märkligt nog har inte socialtjänsten lyckats bjuda till på den punkten trots alla åren av ”övning”. Lär man sig av misstagen uppstår ju förr eller senare en förfining, en förädling av redskapen, men som sagt man upprepar sina dumheter in absurdum…. Ge åtminstone mig ett enda skäl till varför tokigheterna består. Så fort någon kan se vad som sker? Varför överklaga så in i bomben? Nej jag vet ni tål inte att bli ifrågasatta. Vilka klubbar umgås ni på? lyssnar ni på radio, som p1 eller låter de otäcka de som framträder där med sin invändningar och klyftiga frågor som om de visste bättre än ni?

      GillaGilla

      Svara
    • Lisa skriver:

      06 november 2011 kl. 22:01

      Ja inte tror jag att man ska ha några finna att dessa skyddsänglar finns insom socialtjänsten eller juridiken. Tyvärr har de fall som blivit kända helt misskrediterat den egna verksamheten. Det är inte en händelse att det är precis samma verksamheter som den s k upprättelseutredningen ägnat sig åt, vilket med all sannolikhet kommer att leda till symbolisk ekonomiska kompensation åt de som omhändertagits men vanvårdats under samhällets regi. Men eländet tycks fortsätta.

      Jag är också övertygad om att det finns alldeles uppenbara risker att fastna i floskelträsket (dogmen om ”barnets bästa”). Säg mig vem som vill ”barnets värsta” Vem kan avgöra vad som är bra, bättre, bäst eller värst, eller om man så vill ”kasta den första stenen”. Inte tycks våra socionomer ha den skolningen, hur kan det i så fall vara så svårt att identifiera uppenbara missförhållanden (Mark, Arvidsjaur, Tofta), ja för att inte tala om Ftritzlfallet i Österrike där socialtjänsten mycket väl kände till missförhållandena men stod helt overksamma.

      Hur kan det dessutom finnas så mycket uppblåst prestige inom socialtjänsten och åklagarväsendet – har vi inte sett nog av lismande och självgoda socialchefer i rutan. För ett tag sedan var det en socialchef i Norrbotten som gav ett oerhört inkompetent intryck och egentligen försvarade att en åldrad boende våldtagits upprepade gånger och att man inte informerat anhöriga. Så går det till i socialens egen lilla värld.

      GillaGilla

      Svara
      • Lena Uggla skriver:

        07 november 2011 kl. 8:09

        Du har sa ratt. Skams att vara svensk.

        GillaGilla

16. castoropollux skriver:

    03 november 2011 kl. 19:31

    Tack Rune för att berättar vad jag länge anat, att inte bara utbildningen är ett hinder för att utföra ett så ansvarsfullt jobb som på socialen utan självaste statusen. Föraktet för andra har så ofta lyst igenom och blir inte mindre när samma personer i andra sammanhang slickar sig fram för att de inte vågar annat. Få dokumentärer men bla annat denna rör mig till tårar flera gånger och det går ju inte att ta miste på hur dessa föräldrar och barn fått lida för något socialen kallar verksamhet och barnets bästa.. sorgen och smärtan går djupt hos dem båda och kommer tyvärr sitta i ett tag. Själv utsatt för socialens övergrepp och brytandet mot de flesta lagar osv är deras känsla av vanmakt inte främmande för mig. För mig höll det på att bli slutet flera gånger. Om nu detta var 20 år sedan så ser iaf jag att dagens SD-anhängare inte är sena att hänga på med sin pöbelmentalitet. ”Du har ju varit misstänkt” osv osv. Bara det att ha varit patient av egen fri vilja är något att ”gå på”. Så var det för socialen med och tio år senare BUP….. De har också svårt att få saker rätt, de har för vana att följa john det blir ju mindre arbete då och lidandet, tja det verkar aldrig drabba dem, det beror väl på att ansvaret aldrig verkar deras, inte ens i fallet Thomas o Jennie och deras barn. Blir inte Svenskarna det vandrande folket kommer vi aldrig tillrätta med myndigheternas vansinne….. Efter 20 år begår socialen samma förkrossande misstag.

    GillaGilla

    Svara
17. Kalle Svensson skriver:

    03 november 2011 kl. 19:19

    Socialnämnden är vår tids Inkvisition/Gestapo, och det känns som att deras experter, förhörsledare och åklagare lider av tvångsmässiga sexualfantasier.

    Och man ser ett tydligt fenomen i det svenska samhället: Både angivare och myndigheter fegar att sätta hårt mot hårt när det gäller kriminella, illegala invandrare, bankdirektorer, mm. Men de är rätt så modiga, när det gäller laglydiga medborgare. Med andra ord:
    ”För sådan är moralen
    I den svenska jämmerdalen
    Ska du fiffla ska de va’ rejält
    Det kan vi acceptera
    Men myglar du med småsaker
    Så får du schavottera”

    GillaGilla

    Svara
18. Josef Boberg skriver:

    03 november 2011 kl. 14:25

    Den svenska modellens samhälle är som det är är som den är, tyvärr tyvärr… 😥

    GillaGilla

    Svara
19. noterat skriver:

    03 november 2011 kl. 12:19

    Enligt AB:s hemsida var det Jennies syster som tog initiativet till anmälan efter att först ha rådgjort med ”experter”.
    Med den rättsröta som nu råder är det snart inte tillåtet för en man att krama om sina egna barn, särskilt inte om det är flickor. En bilreparatör (åklagare) med den snuskiga fantasi som visades i programmet kan få det till något straffbart! Vart är vi väg!

    GillaGilla

    Svara
    • castoropollux skriver:

      03 november 2011 kl. 19:40

      Systern borde nog ta sig en bättre psykolog, fast jag tror de är svåra att finna. Systern mår nog dåligt och lär väl ha gjort det redan innan. Hon behöver nog hjälp nu och det finns ingen så som vården ser ut.

      GillaGilla

      Svara
      • Martin Goës skriver:

        04 november 2011 kl. 4:43

        Det kan ligga en eller annan hund begraven här. Tänk efter: Jag skulle inte drömma om att anmäla min egen syster för något så harmlöst utan att ha ett eller annat dolt motiv, som jag jävligt noga aktar mig för att redovisa utåt!!!

        Har Jennie snott sin systers förra kille? Eller har Jennies syrra kraschat sitt förhållande och är helt simpelt avundsjuk på Jennie, och ser i hennes, måhända obetänksamma, berättelser om familjelivet en möjlighet att ge igen??

        Nota bene – detta är rena spekulationer – men visst ligger här en och annan hund begraven?

        GillaGilla

      • castoropollux skriver:

        04 november 2011 kl. 10:46

        @Martin Goës. Hund? Systern går hos en dålig rådgivare, det är väl en sak som är klar. I debatt sa Jennie att hon ingen kontakt har med sin syster längre och resten var privat. Hur socialen hanterat det här är väl det lik som luktar riktigt ordentligt. Enligt näst högsta hönset själv hade de inte särskilt mycket att be om ursäkt för heller, det är ju illavarslande. För dem som varit med länge är det ingen nyhet. Att det kan fortgå i decennier är väl något av ett under. Här är ej Jude eller Grek, men där är det….
        Thomas och Jennies förhållande och deras barn har utsatts för ett enormt övergrepp, den usla grunden för det friar inte socialen som också i detta fall, som i allt för många andra, driver saken in absurdum. Polisens och åklagarens unkna metoder och grova brister framstår också de som mörka skuggor i en demokrati….

        GillaGilla

20. Inger W skriver:

    03 november 2011 kl. 10:31

    Att inte detta var det enda vansinnesmisstag som begåtts av Socialen gör att man känner sig helt förtvivlad. Hur kan det finnas en sådan avgrund av brist på profession i Sverige!? – Och denna åklagare som såg sexuell aktivitet i glada barns bus och lek! Den tanten har säkert ekivoka fantasier!
    Alla inblandade i denna historia borde avskedas från sina jobb – och förstås måste familjen få ett ordentligt skadestånd för den tortyr de utsatts för.

    GillaGilla

    Svara
21. sven gustavson skriver:

    03 november 2011 kl. 10:21

    Hej.
    Faran med nyutbildade socialsekreterare är inte någon isolerad företeelse.
    Det gäller i alla branscher. Från egen verksamhet, alltifrån arbete på sjukhusbygge, egen byggverksamhet och senare i jord no skogsbruk.
    Nyutexaminerade byggnadsingenjörer var ”livsfarliga”, gamla snickare som varit med på storbyggen under många år, brukade säga ”nu kommer den däringa sprätten igen å talar om hur vi skall göra, om en vecka får vi riva igen , kunden får betala tillägg, å vi får skulden. I egen verksamhet var den ungdomliga självsäkerheten hos högt bildade tjänstemännen den främsta bromsklossen för billigt och bra byggande. I lanbruket kommer unga ”minkkramare” som husdjurstillsyningsmän å spänner sig över mått, bestämmelser och tillsynsregler som dom läst in.

    GillaGilla

    Svara
22. smabrukartanten skriver:

    03 november 2011 kl. 10:16

    Detta är ju fullständigt vansinne! Att man ska kunna bli anklagad för ett så allvarligt brott på så lösa grunder! Och myndigheterna som inte verkar vilja släppa taget trots att det är bevisat att föräldrarna är helt oskyldiga. Åklagaren som såg barnporr inslag i familjens semesterbilder på barnen när de lekte. Vad har en sån människa för sjuka fantasier, kan man undra. Det är som om hela samhället har blivit helt sjukt. När jag var liten (i början på femtiotalet) badade små barn alltid nakna på sommaren och ingen såg det som något konstigt. Idag kan föräldrarna knappt bada sina barn hemma i badkaret nakna utan att det blir inblandningar om sex o porr. Är det vuxna som har blivit mer sjuka i huvet nu för tiden eller vad beror detta på egentligen? Nånstans har detta börjat och verkar ha en rent paranoid tendens att accellera. Övergrepp o sjuka hjärnor fanns säkert förr också men det verkar mer uttalat nu för tiden. Undrar om det är ett tecken i tiden på att hela vårt levnadsmönster håller på att rasa. Både myndighetsmissbruket o sexfixeringen allt känns som att man lever i ett otryggt samhälle som är på väg i utförsbacke! Usch jag ryser!
    Känner också med den stackars familjen som fick hela sin tillvaro tillintetgjord. Det ruskiga är att detta skulle i princip kunna hända vem som helst. Att ena dagen leva ett normalt liv som på några timmar raseras till ett inferno. Om de inte hade prykiska problem förut så lär ju myndheterna se till så man får det efter en sån här behandling. Lever vi verkligen i en ”demokrati” eller är det som jag tror förtäckt diktatur!

    GillaGilla

    Svara
    • Martin Goës skriver:

      04 november 2011 kl. 3:52

      Vi lever i en demokratur – demokrati till namnet men diktatur till gagnet!

      Mördare kan gå fria p.g.a. otillräcklig bevisning och uppenbart klantigt polisarbete – ex.vis fallet med försvunna Marina i Stora Höga utanför Stenungsund i fjol – men en småbarnspappa kan bli häktad på blotta misstanken om pedofili – och på minst sagt lösa grunder! (Sandviken, Uppdrag granskning ons 2/11 – 11) Och två läkare kan få sina legitimationer indragna och sina liv förstörda tack vare fabricerade indicier och en uppenbart svagbegåvad åklagare – och en lynchjustis i fr.a. kvällspressen! (Styckmordsmålet, sent 80-tal, som Leif G W Persson f.ö. totalt underkänner)

      Nej, jag ger inte mycket för vårt rättsväsen, framför allt inte om man låter diverse politiskt korrekta värderingar styra domsluten.
      Och jag ger inte två ruttna lingon för polisen – och jag ska berätta varför:

      För c:a ett år sedan åkte min kompis dotter spårvagn till Kortedala i Göteborg för att hälsa på sin dåvarande pojkvän.
      När hon klev av vid Kortedala Torg, passade en avsigkommen
      individ på att sno hennes väska – en incident som fastnade på Spårvägens bevakningskamera. Eftersom detta skedde precis innan spårvagnen körde igen, så hann hon inte reagera innan det var för sent.
      Som tur var hade hon mobilen + kontanter på sig, så det var ändå ingen fullständig katastrof.

      Incidenten polisanmäldes givetvis. Kort därefter dök det upp ett fyllo på polisstationen i området och lämnade in min kompis dotters väska – och gjorde anspråk på hittelön!!!
      Till historien hör att i väskan låg en kamera, och fyllona i fråga hade filmat varandra, och dessa filmsnuttar låg kvar i kamerans minne!!!
      Kompisens dotter mailade filmsekvenserna till utredande polis — och efter ett par veckor fick kompisen ett brev från polisen i Kortedala, där det stod att utredningen las ner – ”brott kan ej styrkas”…

      Snacka om Kalle Anka-snutar!

      Slutsats: I Sverige behöver du inte vara rädd för att åka dit, om du inte anger dig själv, eller någon tjallar på dig, eller du blir tagen på bar gärning…

      Eller, så klart, om du är svartskalle – då är du misstänkt per automatik!

      GillaGilla

      Svara
      • castoropollux skriver:

        04 november 2011 kl. 10:56

        Den äkte mannen som blev anklagad för modet på sin fru fastän att en brottsplats undersökning hade förklarat att dråparen var en av kvinnans hund uppretad älg? Våldtäktsmän som går lösa alldeles för länge, Engla Haglunds mördare. Kommer det till demonstrationer då finns det både resurser och poliser. Helt frankt kanske man kan säga att politiker som behöver så mycket poliser till skydd för sin politik borde tänka om, den kan ha fattat alldeles för många felaktiga beslut…
        Göteborgskravallerna visar väl vad etablissemanget helst ville skriva om…. 27000-28000 personers engagemang eller några hundras? Det var inte svårt att smutsa den den samlingen och ta focus från dem, med några märkliga bilder av okänt ursprung på pennvapen och terroranklagelser? Allt måste väl ha varit förberett….

        GillaGilla

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.

Δ