Får man tala sanning i Sveriges Riksdag.Den formuleringen har etsat sig fast efter att ha läst Solveig Ternströms självbiografi Från Dramaten till Riksdagen. Aldrig har väl någon så öppet och naket beskrivit inifrån hur det går till i Sveriges Riksdag.
Fastän jag har bred erfarenhet från den politiska miljön så läser jag med stigande förvåning hur illa demokratin i dag fungerar i den yttersta maktens korridorer. Hon låter oss få inblick i sitt eget liv med många svåra stunder. Också om livet bakom kulisserna på Dramaten. Att den ”folkkäre” Börje Ahlstedt var en så elak människa?
Ingmar Bergman skildras inte rosenrött heller. Inte heller Annie Lööf och Fredrik Federley.
Solveig är en framstående, skådespelare, dramatiker och författare. Och man kan närmast beskriva hennes berättelse som en spännande politisk deckare. Utan blod men många tårar. Hela det interna spelet i riksdagen med tonvikt på centern gör att man vill sträckläsa. Vad var det då som gjorde att Solveig Ternström gick in i politiken och lämnade Dramaten efter nästan 50 år på scenen.
Hon anger två huvudskäl. Dels var det hennes stora miljöintresse och motstånd mot den farliga kärnkraften, dels var det den försämrade åldringsvården. Hon hade med egna ögon bevittnat hur illa hennes mor farit under sina sju år inom åldringsvården. Hon trodde att hon kunde göra mer för de gamla som ledamot av Sveriges Riksdag.
Att hennes val föll på centerpartiet berodde på att partiet då var motståndare till kärnkraften och dessutom blev hon uppringd från centerns partikansli och tillfrågad om hon ville ställa upp i riksdagsvalet 2006. Efter betänketid svarade hon ja. Hon såg en chans att göra en konkret insats.
Men tiden i riksdagen höll på att knäcka henne både fysiskt och psykiskt. Strategerna i centerpartiet visade sig inte vara det minsta intresserade av hennes politiska engagemang utan utnyttjade henne fullkomligt hänsynslöst och cyniskt som affischnamn.
Kryssades in
Trots att Solveig drog massor av röster med flest personröster i Stockholm och kraftigt bidrog till centerns framgång i valet fick hon inga tunga uppdrag i utskott och utredningar. Maud Olofsson som hon trodde ville ta vara på hennes starka engagemang och kunnighet i äldrevården fick hon inte ens ett enskilt samtal med. Hon var oåtkomlig, fru Maud som Solveig kallar henne.
Redan vid första samlingen med riksdagsgruppen efter valet hösten 2006 fick hon sina onda aningar. Maud Olofsson kom rusande in och hennes främsta budskap var att hålla ihop Alliansen. Att motionera det kan ni glömma, sa fru Maud. ”Det är oppositionen som motionerar. Inte vi inom regeringspartierna.” Men Solveig motionerade om bl a äldrevården och föll tidigt i onåd.
Sveket
Allra mest spännande är förstås hur det verkligen gick till när Maud Olofsson svek partiets kärnväljare och sa ja till nya kärnkraftverk. Hur fru Maud gick ut efter mötet med den chockade riksdagsgruppen och ljög inför den samlade pressen om att riksdagsgruppen var enig i sitt beslut om att säga ja till kärnkraft.
Tre ledamöter hade protesterat. Det var Solveig, Eva Sehlin, och Sven Bergström. Den senare vek sig dock senare vilket gjorde Solveigs och Evas situation ännu mer utsatt. Det blev ett rent helsicke för de båda opponenterna. Solveig blev mer och mer besviken på hur toppstyrt och odemokratiskt det var i Riksdagen.
Klyftan mellan Riksdagen och folket
Tillsammans med Eva Selin och den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson bildade hon en en “gerillagrupp” som de kallade, De Olydiga som var en protest mot toppstyrning och brist på elementär demokrati i riksdagsarbetet.
Solveig kom från Dramaten som inte präglas av något större demokrati, Eva Selin, professor i kärnfysik med lång erfarenhet från den instängda universitetsvärlden och Anne-Marie Pålsson docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet och med tunga styrelseuppdrag inom näringslivet. De hade aldrig någonsin upplevt så stor brist på demokrati och medinflytande som i Riksdagen.
Det är verkligen sorgligt att läsa hur en så levande kraft som Solveig Ternström inte kunde komma till sin rätt i riksdagsarbetet. Hon hade så stora ambitioner och slet ut sig både före efter valet. Hon drog fulla hus på sina hundratals möten runt om i landet där hon talade om de äldres situation. Inte ett tack fick hon och lämnade partiet sommaren 2010 men satt kvar i Riksdagen valperioden ut.
Knapptryckarkompaniet
Eva Selin ställde inte heller upp på nytt. Hon led av cancer och dog 2011. Anne-Marie Pålsson lämnade i protest mot bristen på partidemokrati sitt parti, moderaterna, i maj 2009. Men satt kvar som ”vilde.” Efter tio år i riksdagen lämnade hon Riksdagen och skrev boken Knapptryckarkompaniet, en svidande kritik mot den politiska makten. Hon skriver att “partigrupperna har omvandlats till transportkompani och lydiga knapptryckare”.
Hon anger två huvudskäl. Dels var det hennes stora miljöintresse och motstånd mot den farliga kärnkraften, dels var det den försämrade åldringsvården. Hon hade med egna ögon bevittnat hur illa hennes mor farit under sina sju år inom åldringsvården. Hon trodde att hon kunde göra mer för de gamla som ledamot av Sveriges Riksdag.
Att hennes val föll på centerpartiet berodde på att partiet då var motståndare till kärnkraften och dessutom blev hon uppringd från centerns partikansli och tillfrågad om hon ville ställa upp i riksdagsvalet 2006. Efter betänketid svarade hon ja. Hon såg en chans att göra en konkret insats.
Men tiden i riksdagen höll på att knäcka henne både fysiskt och psykiskt. Strategerna i centerpartiet visade sig inte vara det minsta intresserade av hennes politiska engagemang utan utnyttjade henne fullkomligt hänsynslöst och cyniskt som affischnamn.
Kryssades in
Trots att Solveig drog massor av röster med flest personröster i Stockholm och kraftigt bidrog till centerns framgång i valet fick hon inga tunga uppdrag i utskott och utredningar. Maud Olofsson som hon trodde ville ta vara på hennes starka engagemang och kunnighet i äldrevården fick hon inte ens ett enskilt samtal med. Hon var oåtkomlig, fru Maud som Solveig kallar henne.
Redan vid första samlingen med riksdagsgruppen efter valet hösten 2006 fick hon sina onda aningar. Maud Olofsson kom rusande in och hennes främsta budskap var att hålla ihop Alliansen. Att motionera det kan ni glömma, sa fru Maud. ”Det är oppositionen som motionerar. Inte vi inom regeringspartierna.” Men Solveig motionerade om bl a äldrevården och föll tidigt i onåd.
Sveket
Allra mest spännande är förstås hur det verkligen gick till när Maud Olofsson svek partiets kärnväljare och sa ja till nya kärnkraftverk. Hur fru Maud gick ut efter mötet med den chockade riksdagsgruppen och ljög inför den samlade pressen om att riksdagsgruppen var enig i sitt beslut om att säga ja till kärnkraft.
Tre ledamöter hade protesterat. Det var Solveig, Eva Sehlin, och Sven Bergström. Den senare vek sig dock senare vilket gjorde Solveigs och Evas situation ännu mer utsatt. Det blev ett rent helsicke för de båda opponenterna. Solveig blev mer och mer besviken på hur toppstyrt och odemokratiskt det var i Riksdagen.
Klyftan mellan Riksdagen och folket
Tillsammans med Eva Selin och den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson bildade hon en en “gerillagrupp” som de kallade, De Olydiga som var en protest mot toppstyrning och brist på elementär demokrati i riksdagsarbetet.
Solveig kom från Dramaten som inte präglas av något större demokrati, Eva Selin, professor i kärnfysik med lång erfarenhet från den instängda universitetsvärlden och Anne-Marie Pålsson docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet och med tunga styrelseuppdrag inom näringslivet. De hade aldrig någonsin upplevt så stor brist på demokrati och medinflytande som i Riksdagen.
Det är verkligen sorgligt att läsa hur en så levande kraft som Solveig Ternström inte kunde komma till sin rätt i riksdagsarbetet. Hon hade så stora ambitioner och slet ut sig både före efter valet. Hon drog fulla hus på sina hundratals möten runt om i landet där hon talade om de äldres situation. Inte ett tack fick hon och lämnade partiet sommaren 2010 men satt kvar i Riksdagen valperioden ut.
Knapptryckarkompaniet
Eva Selin ställde inte heller upp på nytt. Hon led av cancer och dog 2011. Anne-Marie Pålsson lämnade i protest mot bristen på partidemokrati sitt parti, moderaterna, i maj 2009. Men satt kvar som ”vilde.” Efter tio år i riksdagen lämnade hon Riksdagen och skrev boken Knapptryckarkompaniet, en svidande kritik mot den politiska makten. Hon skriver att “partigrupperna har omvandlats till transportkompani och lydiga knapptryckare”.
Solveig Ternströms bok är ett oerhört viktigt dokument som ger väsentliga svar på varför klyftan mellan de folkvalda och väljarna växer. Den ger också svar på varför så många politiskt förtroendevalda slutar under sin första period. ”Det är så mycket jag inte förstår. Vi sitter i maktens centrum men vi har ingen makt”, skriver Solveig.
I Sverige har vi ett stort demokratiproblem, som sällan eller aldrig berörs av medierna utan spelar med. Särskilt de politiska reportrarna. Allt styrs från de oåtkomliga partibunkrarna över huvudet på maktlösa ledamöter som tröttnar och slutar. Inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting/regioner. Det föder en misstro och ett politikerförakt i folkdjupet. Och det ifrågasätts allt oftare om Sverige längre är mer än en formell demokrati.
Rune Lanestrand
I Sverige har vi ett stort demokratiproblem, som sällan eller aldrig berörs av medierna utan spelar med. Särskilt de politiska reportrarna. Allt styrs från de oåtkomliga partibunkrarna över huvudet på maktlösa ledamöter som tröttnar och slutar. Inte bara i riksdagen utan också i kommuner och landsting/regioner. Det föder en misstro och ett politikerförakt i folkdjupet. Och det ifrågasätts allt oftare om Sverige längre är mer än en formell demokrati.
Rune Lanestrand
Tidigare politisk redaktör för Älvsborgs-Posten (c)
Rune Lanestrands blogg 
Reblogga detta på eaqhan och kommenterade:
Läsvärt och rekommenderas varmt.
GillaGilla
[…] Nedanstående är från Rune Lanestrands blogg, inlägget läses HÄR […]
GillaGilla
Det förefaller som om oron och osäkerheten i Rosenbad har spritt sig till LO-borgen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson har nu bytt uppfattning och ville inte längre ha nyval.Något han bara för en vecka sedan var med och beslutade om i det socialdemokratiska verkställande utskottet.
GillaGilla
Solveig Tärnström. känns äkta i både yrke och som medmänniska i tiden. Observant och långsiktigt seende. Solveig, liksom många av oss äldre har levt i en bra tid, fram till 70-80 talet när den politist engagerade människan glömde bort att vara just människa. Det blev människor/ medborgare och politiker. En politiker belastas inte av empati, annat än när den är riktad mot sig själv eller andra politiker. En bra politiker lyssnar inte på väljarna, utan på andra politiker Det finns, och har funnits några stycken Solveig i vår riksdag, men inte många. Solveig skall ha tack för att hon försökte. Själv ser jag politikerna lite som hussvamp i dag. Det är uppenbart att det är deras fel, att vårt och våra föräldrars samhällsbygge förmultnar. Politikerna varierar lite i färg, men det gör hussvampen också. Vill med liknelsen inte vara ohövlig och elak, men liknelsen finns där. För att åstadkomma en politisk förändring innom demokratins möjligheter måste man få tillbaka människan i riksdagen. Maximera antalet mandatperioder till två i riksdagen.
GillaGilla
Vi lever i en ekonomisk diktatur, den här artikeln i SvD är ett uttryck för detta: EU-förslag hot mot ekologisk produktion
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/eu-forslag-hot-mot-ekologisk-produktion_4184655.svd
GillaGilla
LRF talar med dubbla tungor. La först ner miljoner på att lura folk rösta ja till EU. Nu äntligen inser vad EU:s jordbrukspolitik går ut på. Ändå satsar LRF på större jordbruk, djurfabriker och införande av de farliga GMO-grödorna i Sverige. Precis om EU vill. LRF försvarar också gift-och kemijordbruket och har aktivt motarbetat övergången till ekologiskt jordbruk.
GillaGilla
Intressant att Solweig Ternström, skrivit en bok, om tiden som politiker. Denna tid var ju turbulent, som man förstått.
Jag kommer i håg att det blev ett JA för FRAlagen, med avlyssning. Jag ringde faktiskt upp Solweig T och hon sa att hon var inte insatt i tekniken, men hon skulle rösta JA. Jag kände likadant, jag är inte heller insatt i tekniken, som det innebär med all avlyssning och datorer etc. Däremot tycker jag att det kan bli mycket farligt det här, när det blir tekniska eller juridiska frågor som är så komplicerade att en vanlig människa inte kan förstå det. Då kan man lätt bli lurad. Jag förstod inte heller tekniken, men jag tyckte att detta var en farlig lag, och att politikerna borde rösta NEJ. Som politiker har man ett ansvar, man kan inte bara säga att, nej, den där frågan är jag inte insatt i (i sådana fall får man välja försiktighetsprincipen, skulle jag säga).
Vad gäller äldreomsorgsfrågan, verkade Solweig ha ett äkta och varmt engagemang, synd att hon inte fick säga till mer om detta mm.
GillaGilla
FRA-lagen antogs i Riksdagen i juni 2008 med 143 ja-röster för Alliansen och 139 nej för oppositionen, 67 politiker valde att vara frånvarande vilket visar att lagen var omstridd i samtliga partier.Den motiverades främst med att förebygga terrorism.
Edward Snowden har sedan lagen antogs avslöjat att FRA-lagen kom till efter ett nära samarbete med USA som är så paranoida att de t o m avlyssnar ledande politiker i Europa. Bl a Tysklands förbundskansler Angela Merkel..
GillaGilla
Paranoida, men också ute efter att ha hållhakar på alla. Sägs ju att förutsättningen för att komma fram som politiker i USA är att man inte är ”ren”.
GillaGilla
Kolla min egen version:
http://www.lindelof.nu/vorwarts-immer-ruckwarts-nimmer/
Vad var det för fel på gamla DDR – egentligen?
GillaGilla
Ja Sverige har varit duktigt på att ta efter diktaturen Östtyskland. Inte minst när det gäller avlyssning av sina medborgare.
GillaGilla
Vilhelm Moberg lär ha myntat ordet DEMOKRATUR redan på 1960-talet. Det ser ut som demokrati på ytan, men är diktatur i grunden.
Dagens situation är mycket allvarlig.
GillaGilla
Och allt går tillbaka på oss själva/folket som nedsövda av medier slött tittar på avvecklingen av demokratin. Fördunklade medier som spelar ihop med makteliten och nästan aldrig ger uppmuntran till dem som kämpar för ett bättre samhälle.
GillaGilla
Det bevisar vad min far sa när Maud tog kommandot, nu röstar jag inte mer, han var då 96 år och genomskådade henne direkt. Nu kommer sanningarna fram mer och mer. Efterträdaren är ännu värre att ljuga och dupera.
GillaGilla
Jag vill hävda att Thorbjörn Fälldin var den förste partiordförande som inledde ljugandet på högsta nivå. Han ljög nämligen svenska folket rakt i ansiktet. Då han före valet 1976 lovade att avveckla kärnkraften och att aldrig starta någon ny kärnkraftsreaktor.
När han blivit statsminister startade han flera reaktorer.
Då skrev jag en ledare i centertidningen Älvsborgs-Posten och krävde Fälldins avgång. Det slutade med att jag för en tid sattes i karantän medan en partiombudsman som var skolad att lyda order uppifrån tog över ledarsidan.
När stormen lagt sig kom jag tillbaka till ledarsidan och fortsatte min kritiska granskning också av det egna partiet. Vilket var mycket populärt ute bland medlemmar och sympatisörer men inte bland höjdarna i partidistriktet. Upplagan steg vilket gjorde svårare att få bort mig. Hur det gick till slut ska jag skriva om en annan gång.
GillaGilla
En gång ställde jag frågan: Får riksdagens ledamöter ljuga?” Det fick de ju! Alla de som förfäktar att kärnkraft är bra borde utvisas från planen av en domare. Det osynliga avfallet, dagliga utsläpp av radioaktiva ämnen som skapats i reaktorerna döljs av särintressena. SVT kallade miljöorganisationer för särintresse! Ingen public service där. Tyvärr hade vi en aktiv förespråkare för kärnkraft i Kungliga Vetenskapsakademin! ”Sverige måste ha kärnkraft”, det skrev Sven Kullander i UNT.
GillaGilla
Förhoppningsvis vaknar väljarna och visar ut de politiker som ljuger och inte håller sina löften.
GillaGilla
Rune. Då blir det ju tomt på riksdagsbänkarna.För det enda som kommer ur de flestas munnar där är ju dåligt förankrat i verkligheten.
GillaGilla