Denna gripande och vackra film kommer säkert många att kalla för nostalgi. Jag gillar nostalgi. Det är inte något negativt för mig. 1941 var jag tre år och har positiva minnen från en levande landsbygd och hög grad av självförsörjning på varje gård och i varje område.
Under kriget förekom väldigt lite import. Landet var i stort självförsörjande trots att småbruk var dominerande.Det var tufft med hårt arbete men också arbetsglädje då allting var mycket lugnare och överskådligt än i dag.
Man rådde över sin situation på ett helat annat sätt än i dag. Det var innan de statliga lantbruksnämnderna började ödelägga landsbygden med sin hänsynslösa storleksrationalisering och efterföljande avfolkning.
Och långt innan EU:s byråkratiska jordbrukspolitik med sina otaliga kontrollanter, likt forna fogdar, la sin förlamande hand över det svenska jordbruket.
Rune Lanestrand
Rune Lanestrands blogg 
Adelsmännen får mest stöd.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20353345.ab
”För många jordbruk och småbönder i landet kan gårdsstödet ge ett välbehövligt klirr i kassan. Men de största bitarna av kakan från det EU-finansierade bidraget går till de som knappast behöver vända på slantarna.”
GillaGilla
Här är listan fram till 2013, totalt där ARLA och Danico fått mest.
http://farmsubsidy.openspending.org/SE/
Det Vänstertidningen ETC ”glömde” berätta är de enorma företagsstöden.
GillaGilla
Det var värst!
GillaGilla
Härlig film som förflyttar mig tillbaka i tiden. Jag är 5 år yngre än dig Rune och har ett ben på landsbygden och det andra i ett litet samhälle utanför Stockholm.
Filmen visar ju livet på en efter dåtida mått relativt stor gård och är naturligtvis idealiserad. Själv har jag sett smågårdar/torp på den karga norduppländska landsbygden som levde under oerhört knappa förhållanden och där djurhållningen lämnade allt att önska. Här kom i början på 50-talet jobben på bruket som en befriare. Hur många understimulerade kvinnor fanns det inte långt in på 1950-talet som hade sin tid helt förlagd mellan köket och ladugården? Håller med om att vi borde värna mer om landsbygden, men tillbaka till det som vi minns som en idyll kommer vi aldrig och är ingenting att längta till för de som hade det svårt. Som för de flesta svenskar i min åldersklass 40-talisterna har jag (nu döda) släktingar som av fattigdom tvingades att emigrera till Amerika eller ta jobb i storstaden. Stockholm var i början av föregående århundradet räddningen för många pigor och drängar.
Trots dessa mörkare invändningar – vi borde vara räddare om småskaligheten. Det går ju att bevara den i Norge så varför inte här?
GillaGilla
Gyllene tider:
https://vintersaga.wordpress.com/2012/06/24/gyllene-tider/
GillaGilla
Den lilla stugan:
https://vintersaga.wordpress.com/2009/09/03/den-lilla-stugan-invid-sjon-dar-stillheten-bor/
GillaGilla
Gubben i stugan:
https://vintersaga.wordpress.com/2010/05/05/alskad-gubbe/
GillaGilla
Härlig film. Kan rekommendera samma titel på SVT:s Öppet Arkiv. Där finns orginalfilmen hopklippt med ytterligare två filmer – samma gård på 70-talet och i nutid. Tiderna förändras…
GillaGilla
Mmmm…så gulligt…så lyckligt…!
GillaGilla
Tack Rune.
Jag grät när jag såg filmen. Jag har upplevt allt detta men glömt hur det var, då nutidens förvirring zombifierat mig som så många andra.
Nutidens ahistoriska ungdom skulle troligen avfärda filmen som nationalism.
Läste någonstans att SVT skall förstöra alla sina gamla historiska filmer eftersom ingen vill betala kostnaden för att bevara det svenska kulturhistoriska filmarvet, filmarkivet. Kostnaden är försumbar, men jag tror att de som höjer mångkulturen över allt annat, ligger bakom beslutet att förstöra dessa gamla dokumentära skildringar av det Sverige som fordom var.
Jag som nu lever i det Sverige våra politiker bestämt är nuet och framtiden, skakar på mitt grånade huvud och i hjärtat vill jag åter till den tid som var.
Einar
GillaGilla