Mitt gamla fredliga Sverige är hotat på ett sätt som man nog får gå tillbaka till andra världskriget för att finna en motsvarighet till. Kanske på ett sätt ännu värre för nu är fienden osynlig tills den slår till på det mest barbariska sätt.
En facebookvän inspirerade mig till detta inlägg när hon på en tråden om nationalsången skrev: ”Blir så Jäkla Trött!” De fyra orden säger allt om det psykiska/politiska klimatet i dagens Sverige. Hon är inte ensam om att känna sig trött.
Många känner stark stor oro över den sociala utvecklingen med ökat våld, skjutningar och risken för islamistisk terror. Tanken på att detta är skapat av människor, en politisk elit, både i Sverige och internationellt sätter sina spår.
När samma elit nu står handfallen inför våldet de skapat sprider sig en känsla av maktlöshet i de breda leden. Den som inte blir trött av detta är nog inte riktigt frisk.
Att bli uppgivna och slå dövörat till som många gör är ingen lösning. Utan vi måste bilda opinion för en politisk lösning av dagens situation som för bl a vårt land är resultatet av en omdömeslös migration, försvars- utrikes- och säkerhetspolitik som drivit in oss i de stora krigen.
Det blir ingen lätt kamp. Det första kravet är att återgå till en egen alliansfri utrikespolitik, fjärma oss från NATO och ta hem svenska soldater från oroshärdar som skapar död, förintelse och fler terrorister. Ju mer väst bombar i Mellanöstern ju mer flyttar terrorn hit.
Förljugenheten, förnekelsen av vårt lands verkliga situation kommer tyvärr att dominera nationaldagens alla högstämda högtidstal från Skansen till lokala föreningar och korrekta kommunalråd.
Rune Lanestrand
Rune Lanestrands blogg 