”FLYGRÄDDNINGSTJÄNST.
VARNING! VARNING!
Känsliga personer ombedes att INTE läsa detta inlägg.
När man nu ser tillbaka på 2018 års skogsbrandssäsong, som pågått någon månad eller mer, och definitivt inte är till ända. Ja, då inser man lätt hur fel vi gjorde på vår tid. Med ”vår tid” avser jag 80- och 90-talet. Det brann naturligtvis även då i knutarna. Om än i något mindre omfattning. Det erkänns. Klimatförändringen hade inte riktigt kommit lika långt då.
Vi hade fått höra att det var viktigt att snabbt komma till skott, när någon olycka hände. Vi hade ju 5 min beredskap under den ljusa tiden av dygnet, både på Ronneby och Visby. Vi lastade brandtunnorna, både den ordinarie och reservtunnan, som rymde 2 kbm i var. Sen drog vi!
Vi ringde inte CFV, vi ringde inte ÖB, vi ringde inte Försvarsministern. Vi ringde inte ens Statsministern, vad han nu hette på den tiden. Vi bara drog!
Vi behövde inte genomföra någon omständlig utbildning i att flyga med hängande last. Den ingick nämligen i grundutbildningen för ALLA nio besättningarna. Vi bara drog!
Vi behövde inte omförhandla arbetstidsavtalet, vi behövde inte förändra semesterlagen. Vi bara drog!
Vi behövde inte tänka på genusperspektivet. Vi behövde inte ta hänsyn till värdegrundsnormen. Vi bara drog!
När vi lyckligt, efter x antal minuter kom fram till brandområdet, plockade vi ombord brandchefen, som fick en överblick av brandområdet, och kunde ge lite direktiv. Sen drog vi.
Vi drog till närmaste lilla vattengöl, och började ”hinka” vatten. Var branden i sin linda kunde vi gå på själva brandfronten och börja vattenbegjuta. Hade den spridit sig till ett större område, hade brandfolket börjat hugga brandgator, för att hindra brandens spridning. Dessa använde alla till buds stående medel för detta. Motorsågar, grävmaskiner, Bulldosers, schaktmaskiner spadar etc. etc. Alla i området gick man ur huse. Sen drog vi!
Vi drog och hämtade mer vatten. Vi hade omloppstider på några få minuter mellan fällningarna. Vi vattenbegöt brandgatorna som markfolket skapat. Brandmännen tyckte det var så skönt, när vi kom och bjöd på en dusch. Sen drog vi.
Vi drog och tankade på den närbelägna T-basen som upprättas. Där fanns mobila tankbilar, som kom från F 17 eller Visbybasen. Vi kunde få lite fika och till och med mat o dryck. Vi hann till och med och pissa. Sen drog vi.
Vi drog och hämtade mer vatten. Så kunde vi hålla på timme efter timme. Nästan hela dygnet. Var branden av stor omfattning, som sommaren 1992 på Gotland och Småland, kallade vi på förstärkning. ALLA som var sommarlediga och förstått problemet var redan ute på F 17. Utan att fråga C F 17, CFV, ÖB, Försvarsministern. Inte ens Statsministern, vad han nu hette? Frågade vi. Mekarna hade redan dragit upp ”fjädern” på samtliga tillgängliga helikoptrar. Under dessa dagar och nätter sommaren 1992 var 4 av F 17:s 6 helikoptrar i verksamhet. Nästan samtliga nio besättningar var igång. Naturligtvis inte dom som var på ”Mallis” Men alla vi andra, vi bara drog.
Efter tre dygn på Gotland och två dygn i Småland hade vi dragit färdigt. Bränderna var nedkämpade. ALLA kunde gå i vila.
Men så här efteråt förstår vi naturligtvis hur fel vi gjorde. Det ber vi om ursäkt för. Vi kommer aldrig att göra om det. ”
Inlägget har tidigare publicerats på f jaktpiloten Carl-Olof Perssons facebooksida.
Rune Lanestrand
Rune Lanestrands blogg 
Privata helikopterföretag med tillstånd, utrustning och utbildad personal fick inte delta i släckningsarbetet vid den stora skogsbranden. I stället användes väsentligt dyrare helikoptrar och andra länders brandflyg skriver Mattias Dahl, vd på Transportföretagen och Fredrik Kämpe, chef på Svenska Flygbranschen.
GillaGilla
Här är en betraktelse jag skrev för mer än tio år. Det fanns inte stort intresse i media då. Men jag tror att det är ett bra komplement till Runes underbara berättelse.
Skär i byråkratin i stället för i välfärden
All byråkrati lyder under Parkinsons lag. Denna lag som formulerades år 1957 av Cyril Northcote Parkinson lyder: arbetet expanderar för att fylla ut den tid som finns tillgänglig.
Parkinson hävdade att ökningen av anställda i en byråkrati är konstant oavsett om det sammanlagda arbetet ökar, minskar eller försvinner. Detta beror på att alla administratörer strävar efter att få fler underordnade samt att administratörer tenderar att skaffa arbete åt varandra. Parkinsons lag ansågs på sin tid vara ironi, men den byggde tyvärr på vetenskaplig forskning.
I den privata sektorn hålls lagen delvis i schack av vinstkravet – åtminstone på lägre nivåer och mellannivå. I den offentliga sektorn finns det inget som håller tillbaka – inte på någon nivå. De praktiska resurserna ersätts sakta men säkert av en tidsödande byråkrati.
De nedskärningar som hittills har åstadkommits genom att strypa resursökningen till den offentliga sektorn har inte hindrat administratörerna att föröka sig och öka sina löner och förmåner. I stället har det lett till kännbara försämringar för allmänheten. Om du ger en byråkrat i uppdrag att avskeda någon så blir det – enligt Parkinsons lag – inte han själv och inte någon av hans assistenter och knappast heller assistenternas sekreterare – utan det blir nedskärningar bland dem som arbetar på fältet.
Varken budgeten eller den ekonomiska statistiken ser någon skillnad på vad som verkligen uträttas. Därför ser det ut som om anställningen av en högavlönad byråkrat bidrar lika mycket till välfärden som det antal sjukvårdare som avskedas för att avlöna denne. Men från patientens perspektiv är sjukvårdarna säkerligen till mer nytta.
Det går alltså inte att svälta ut byråkratin med budgetnedskärningar utan att förstöra den praktiska verksamheten. För att komma till rätta med byråkratin behövs en djärv och radikal reduktion efter en enkel princip – till exempel att varannan administratör med lön över 30 000 får gå. Då skulle vi få en radikal effektivisering av den offentliga sektorn. Om de frigjorda resurserna används för praktiskt arbete blir det dessutom en radikal vinst av välfärd.
Aapo Sääsk 2005-04-15
GillaGilla
Tack, Rune, för detta eminenta inlägg rörande brandbekämpning, f ö någonting som skulle kunna tillämpas i många krissituationer, ja, alltså om vi inte hade målat in oss i ett hörn av byråkratiska förnuftsvidriga regler.
GillaGilla