Rune Lanestrands blogg

Sveriges Radio och Sveriges television är en grovt misskött, kostsam mediejätte som har utvecklats till en politiserande förvaltning som serverar en vämjelig tunn soppa med bara enstaka bra program. Tittare och lyssnare får inte på långa vägar valuta för den dryga årsavgiften.
Så här mycket kostar det att vi dagligen ska hjärntvättas i den rätta läran. 2017 delade Sveriges television, Sveriges Radio och Utbildningsradion på mer än 8 miljarder kronor enligt beslut från riksdagen. Därav fick SVT, 4 865 400 tkr. Sveriges Radio, 2 899 600 tkr. UR, Utbildningsradion, 419 400 tkr.
Tänk så många bra program och god underhållning som skulle kunna göras för dessa miljarder om företaget anställde medarbetare efter kompetens och inte efter politik hemvist.
Ledningen för public service tycker tydligen att det våld och elände som sänds i nyheterna, från världens alla hörn, inte räcker till. Utan underhållningsvåldet har blivit alltmer frekvent och råare. Även prioriteringen är obegriplig där svenska nyheter får allt mindre utrymme. Man kan dag efter dag ägna långa detaljerade inslag från ett korrumperat presidentval i länder som knappast någon känner till medan en angripen polisstation i Göteborg, eller Malmö, dagliga skjutningar, våldtäkter och mord ofta bara nämns i förbigående. Allt tycks gå ut på att dölja verkligheten och vart vår land är på väg. Det finns så många viktiga frågor som rör vår miljö och allvarliga förändringar i vårt samhälle som behöver diskuteras utan att hackas sönder till meningslösheter av programledare, som kör sin egen agenda. Ett sådan ökänt program är Opinion Live.
Man kan ju undra vad 2300 årsanställda på Sveriges Television och 2200 på Sveriges Radio egentligen sysslar med när utbudet av kvalité är så svagt och väldigt många program är inköpta och producerade av olika medieföretag.
Det finns oändligt många duktiga musiker och kulturpersonligheter runt om i vårt land som vi aldrig får se. I underhållningsprogrammen florerar samma exalterade gäng år ut och år in som mest flamsar och flabbar åt sig själva. Allt oerhört Stockholmscentrerat förstås.
Ett stort företag lät alla anställda skriva ner dag för dag vad de gjort den senaste veckan. Det resulterade i att nästan en tredjedel fick söka sig nya jobb. Man kan bara undra hur många på Sveriges radio svt som skulle få söka nytt jobb efter en sådan enkät.
Kina har omskolningsläger – vi har public service. Utan alla jämförelser i övrigt.

Rune Lanestrand