Rune Lanestrands blogg

Nu drabbas Polen av utrikesreporter Elin Jönsson med samma negativa reportage som tidigare Ryssland. Främst förfasar hon sig över att Polen är kritiskt till EU.
Det blir närmast skrattretande när hon inför presidentvalet ”slumpvis” intervjuar folk på gatan och fyra är kritiska till den sittande presidenten. Den femte är också väl vald. För hon har börjat tvivla på president Duda.
Oavsett vad man tycker om oppositionen och den sittande regeringen i Polen är Jönssons partiska reportage vilseledande och pinsamt för svt. Eller är det så illa att hennes tunnelseende rent av är en merit i EU-frälsta public service?
Rune Lanestrand

Hurra, hurra, hurra, hurra för att Mark- och miljödomstolen avslog LRF:s överklagan av Kemiinspektionens, KEMI:s beslut att inte bevilja dispens för Reglone.

Efter alla år av kamp för ett renare jordbruk och mot LRF:s ständiga dispenskrav för att få använda förbjudna växtgifter är detta ett genombrott.

Domslut: Mark- och miljödomstolen avslår LRF:s överklagan om nöddispens för växtskyddsmedlet Reglone.

Hur kunde LRF redan i början av året veta att jordgubbsodlingen skulle komma i nödläge om man inte kunde använda Reglone. T o m talar om i sin ansökan hur många miljoner det skulle kosta om de inte fick dispens.

LRF är avslöjat. Ingen kan längre tro på deras påkostade tv-reklam om hur miljövänliga de är när de vill sprida ett cancerogent, förbjudet växtgift som dödar bin, förgiftar jordar och vattendrag och gör människor sjuka.

Rune Lanestrand

Inför jordgubbssäsongen vill jag som vanligt uppdatera mig och beställer från Jordbruksverket information om växtgifter i bärodling. Det är ingen rolig läsning för den som tycker om jordgubbar. För jordgubben är vid sidan av potatis den i särklass mest besprutade.
För att bekämpa svampangrepp finns 21 olika preparat, 13 olika insektsmedel, 17 preparat mot kvalster och 14 olika växtgifter mot ogräs. Sammanlagt 65, 10 fler än i fjol. När jag för mer än 10 år sedan började bevaka giftanvändningen i jordgubbsodling fanns det 44 preparat.
I Livsmedelsverkets senaste provtagning på jordgubbar innehöll inte mindre än 83 procent av all prover restgifter. I något prov upp till tio olika växtbekämpningsmedel. Varav flera cancerframkallande.
Lantbruksuniversitet tycks fortfarande främst utbilda kemister i takt med att GMO-företag och gifttillverkare i ökad omfattning sponsrar utbildningen. Agronomerna som som efter utbildningen jobbar i Jordbruksverket ser bara hot och tar till alla slags kemiska medel. De ser inte vilka risker de utsätter konsumenterna och odlarna för eller den obalans de skapar i naturen och som faktiskt bidrar till att på sikt öka angreppen.
Odling av jordgubbar har antagit ren industrikaraktär där hela armadan av gifter används. I Jordbruksverkets förteckning över skadegörare räknar experterna upp inte mindre än 23 hot mot jordgubbarna. Allt från Gråmögel, Svartröta, Ludet ängsstinkfly till Nålnematoder. Och allt ska sprutas bort. För hobbyodlaren måste det framstå som ett under att det utan alla dessa preparat går att odla jordgubbar överhuvudtaget.
Det är inga ofarliga preparat. Har själv en skadad lunga efter att ha ätit jordgubbar som besprutats med ett växtgiftet Reglone som enligt tillverkaren kan ge obotliga lung- och njurskador. Gifterna kan också bidra till ökad allergi, astma och cancer. Värst utsatta är förstås de som arbetar i jordgubbsodlingarna. Även om de skyddar sig med gasmask, handskar och skyddskläder.
Under Riskupplysningar, där växtgiftbolagen själva varnar, för att ha ryggen fri, kan man läsa:
”Mycket giftigt vid inandning. Irriterar andningsorganen. Mycket giftigt för vattenlevande organismer. Kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Giftig för fjärilar, bin och andra pollinerande insekter. Vid olycksfall, illamående eller annan påverkan, kontakta omedelbart läkare”.
Förutom alla dessa av KEMI (Kemikalieinspektionen) godkända bekämpningsmedel i jordgubbsodling har LRF, som lägger miljoner på tv reklam för att framställa sig som miljövänlig, i år begärt dispens för att få spruta med ogräsmedlet Reglone som innehåller det farliga ämnet Dikvat. Men för en gångs skull avslår KEMI LRF:s ansökan p g a av preparatet giftighet. Det är dessutom förbjudet i hela Europa.
Men LRF, som via Svenska Lantmän är storsäljare av växtgifter, ser inga risker. Det är också LRF som har märket Svenskt Sigill som tillåter både konstgödsel och växtgifter och som lurar många konsumenter tro att det är något slags Kravmärke.
Hör och häpna; LRF nöjer sig inte utan överklagar KEMI:s avslag till Mark och miljödomstolen som ännu inte har beslutat om Reglone ska få dispens och användas i jordgubbsodling 2020. Har ägnat stor del av mitt yrkesverksamma  liv till att få tillstånd en systemändring bort från det miljöfarliga gift och kemijordbruket som i dag förbrukar mer energi än det lämnar i form av mat. Ebberöds bank helt enkelt.
Försökt få till stånd en bred granskning av detta ohållbara jordbruk som år efter år upprätthålls av riksdag, regering, LRF, forskningen och Jordbruksverket. Den populära men ”misshandlade” jordgubben kan få konsumenterna att vakna till, bli upprörda och kräva förändring tänker jag.
Konsumenterna  vill ha mer ekologiskt men deras skattepengar går till giftjordbruket. I bland kan jag känna förtvivlan över att det mesta av 12 miljarder varje budgetår går till förstörd miljö, hälsa, vatten och jord.
Kanske är en bojkott rätta vägen att få en förändring till stånd så att hela jordbruksstödet, under kortaste möjliga omställning, ges till ekologisk odling.  Det råder inget tvivel om att detta krav har ett oerhört starkt stöd hos den breda allmänheten.
Börja med att bojkotta giftbesprutade jordgubbar så kanske politikerna äntligen vaknar upp och lägger om  till ett efterlängtat hållbart, miljövänlig ekologisk jordbruk.
Rune Lanestrand
Tidigare redaktör för Småbrukaren

Jag vill fira minnet av min barndoms Sverige. Innan hjulen hade börjat rulla så fort att vi människor inte längre hänger med. Då det lokala samhället fortfarande fungerade och man inte behövde shoppa för att få en kick. Det räckte att mellan rovgallring och höhässjning ta ett dopp i ån eller på kvällen cykla till Bergsjön och bada. Vi fick som barn jobba hårt när det var höskörd och andra anstider. Men vi hade väldigt kul också. Nästan varje kväll tränade vi fotboll på Lanevallen eller i någon beteshage sedan vi skyfflat bort korukorna.
Då fanns två livsmedelsbutiker, en charkuterist och postboxar i väntrummet i Väne-Ryrs lilla järnvägsstationen. Där man kunde hämta ut paket med spännande saker från Clas Ohlson och tågen stannade. Man kunde t o m kliva på sovkupén direkt till Stockholm. I dag är allt detta historia. Tågen rusar förbi. Strax innan stationen revs målades huset om. Jag glömmer aldrig repliken från en gammal ärrad konduktör när han såg målarna: Då ska de nog fan riva kåken. Det dröjde bara ett halvår så var stationshuset borta. Lantbrevbäraren får inte längre, på grund av rånrisken, ha pengar med sig. Inte ens pensionen får brevbäraren längre ha med sig ut till bygdens pensionärer som inte har kort.
Jag vill fira den tid då man hjälptes åt, grannar emellan. Man gick tillsammans och tog upp potatis och tröskade. Från det senare ett fint minne. En familj råkade illa ut. Mannen i huset hade suttit och lagat säckar kvällen innan tröskningen. När han sedan på kvällen skulle gå ut i lagårn och strö för korna skulle han borsta av sig hackelsen. Då bar det sig så illa att han trasade sönder fingrarna på den stora stoppnålen som han hade fäst på rockslaget. Han fick resa till sjukhuset och få det sytt.
De tre-fyra granngårdarna som ingick i trösklaget tröskade åt familjen. Med exemplet vill jag visa att här också fanns ett socialt säkerhetsnät som fungerade mycket bättre för dessa små gårdar än dagens avbytare inom jordbruket. Som småbrukare inte har råd med. Det storskaliga har rivit sönder den trygga infrastruktur som av nödvändighet växt fram genom generationer. Den ”välsignade” stordriften och globaliseringen har tagit över. Ensamheten breder i dag också ut sig på landsbygden.
I dag är den vanliga bilden att en eller ett par sönderstressade unga jordbrukare arrenderar och sköter traktens jordbruk. Oftast med ren monokultur. T ex spannmål eller potatis.
Jag vill fira den tid då man hade tid att umgås och det var naturligt att hjälpas åt grannar emellan. Då det fanns fler ärliga politiker som tyckte om sitt land och sina medborgare. Det var innan Sverige hade en tanke på att kriga ihop med NATO och USA och EU öppnade upp för östeuropeiska stöldligor som också härjar på landsbygden
Innan de globala GMO-företagen, kemiföretagen, lantbruksuniversitetet, Jordbruksverket, LRF, lantbrukskooperationen och agronomer börjat sin hjärntvätt och lyckats lura bönderna att förgifta sina jordar som ger förorenade livsmedel. Innan var tredje elev i en skolklass blev allergisk, i någon form. I min skola i Lane-Ryr, på 50-talet, med ett 40-tal elever, fanns ingen som var allergisk.
Jag vill fira den tid då man bara behövde låsa ytterdörren till natten. Då äldre personer och handikappade inte riskerade att utsättas för oprovocerat våld. Innan gängbråken, innan elever tände på skolor eller tiden då lärare inte behövde vara rädda för sina elever.
Innan knivdåd, mord, sprängningar och våldtäkter blev dagliga inslag i nyheterna. Innan underhållningsvåldet i tv nått det oilidligas gräns och innan kvällstidningarnas löpsedlar spred sitt deprimerande budskap i varje nummer i varje vrå av landet. Innan gamla isolerades för att dö i epidemier.

Flaggan är hissad på Nyttorp. Den ska vaja för hopp om en framtid där vi gemensamt kan återupprätta den självtillit och gemenskap som fanns och det som var bra i min barndoms samhälle. Det går säkert om bara viljan finns.
Glad midsommar!
Rune Lanestrand