I nästa regeringskris försöker Annie Lööf säkert pressa Löfven att ge henne vice statsministerposten. I andra hand siktar hon efter att bli vice statsminister i en borgerlig allians. För Lööf har inga som helst skrupler i sin klättring och kan utan att besväras hoppa mellan rött och blått om det bara gagnar henne mål att nå toppen.Men jag bedömer att hon har kommit till vägs ände i sin politiska karriär. Väljarna börjar på allvar genomskåda hennes politiska falskhet och tröttnar allt mer på hennes kaxighet.
Obegripligt att Kristersson erbjöd henne guld och gröna skogar för att få henne tillbaka till alliansen. Då skulle hon fortsätta strida mot en stramare migrationspolitik och avskräckande straff som hon gjort tillsammans med v och mp i Januariöverenskommelsen. Och Löfven är nöjd så länge han får 75 procent av rösterna i särskilt utsatta områden.
Häromdan hörde jag Anna Kinberg Batra sommarprata. Där berättade hon hur en liten grupp i partistyrelsen, mitt i valupptakten, helt plötsligt krävde att hon skulle lämna posten som ordförande för moderaterna. De fick fler med sig så hon ansåg sig tvingad att avgå. Och Kristersson tillträdde.
AKB hade då bara sagt att hon ville tala med alla partier i riksdagen. Om Anna Kinberg Batra hade fått fortsätta hade Sverige i varit i en helt annan och bättre situation än i dag. 7 förlorade år!
Rune Lanestrand
Annie Lööf utmålar sig som mittenpolitiker och ”gömmer sig” inom Centerpartiet, där det fortfarande finns reminiscenser av det gamla Bondeförbundet. I själva verket är hon, anser jag, globalist och extremistpolitiker på allra yttersta högerkanten. Ulf Kristersson är tam i jämförelse med henne.
Annie Lööf arbetar långsiktigt och gör vad hon kan för en helt vingklippt svensk socialdemokrati. De två flankpartierna V och SD
svärtas ner. Dem vill hon inte ha i parlamentet eller i den politiska idédebatten.
Kanske den senaste tidens riksdagsturbulens kan väcka vår allmänna oppositionslusta. Hoppas det!
GillaGillad av 2 personer
Reblogga detta på ulsansblogg.
GillaGilla