Rune Lanestrands blogg

Österrike beslutade i går att förbjuda odling av den genmanipulerade potatisen Amflora och går därmed emot EU-kommissionen som godkänt den för odling i hela EU. Flera andra länder överväger ett förbud efter att både bönder och konsumenter demonstrerat mot GMO-grödor och livsmedel. Inget om detta i våra stora svenska medierna.
Jag funderar ofta på varför de inte skildrar en sådan stor händelse som att ett medlemsland trotsar EU-kommissionen och förbjuder odlingen av Amflora. På samma sätt är det med det omfattande motstånd som finns mot den farliga kärnkraften runt om i världen.
I helgen demonstrerade drygt 50 000 mot Vattenfalls kärnkraftverk i Tyskland. Demonstranterna bildade hand i hand en 12 mil lång kedja mellan Vattenfalls dåligt underhållna och nödstoppade kärnkraftverk i Brunnsbüttel och Krummel. En av de största anti-atommarscherna i Europa förbigicks, med något undantag, med tystnad i svensk radio och tv. Några tidningar tog pliktskyldigt in ett kort, oengagerat TT-referat.
Att 15 000 personer i en demonstration i Luxemburg kräver ett moratorium för GMO i EU eller att den danska miljöministern vill införa ett nationellt förbud mot GMO-potatis väljer de stora medierna att inte informera svenska folket om. Däremot matas vi morgon, middag, kväll med helt meningslösa spekulationer om den politiskt förvirrade situationen i Thailand.
Mig förefaller det som om de stora medierna styrs väldigt politiskt. För kommer det en ny opinionsundersökning som visar på den minsta lilla ökning för mer kärnkraft, GMO, Euron eller annan fråga som de stora partierna är överens om trummar redaktionerna på. Det förefaller då som om tv och radio och de stora tidningarna tävlar om att behaga överheten
De politiska reportrarna verkar vara mest politiskt lojala med så där lagom kritisk granskning som bara förvillar väljarna.
Man måste fråga sig var den kritiska granskningen av makthavarna tagit vägen. Är målet för dagens journalistutbildning att få fram strömlinjeformade ”produkter”. Det kan man verkligen fråga sig. Är det så att inställsamhet är den enda vägen till karriär i mediavärlden. Eller är det en klassfråga där allt fler av de färska journalisterna, särskilt i tv, tycks komma från samma skikt som de besuttna makthavarna inom politik och storföretag. Av efternamn att döma är det onekligen så att en del ärver in sig i bl a Radio och tv-huset. En närmare granskning vore ytterst intressant.
Visst finns det undantag men nyhetsrapporteringen är oerhört likriktad och förytligad. Det finns verkligen bra journalister men de tycks bli allt färre. Precis som rakryggade och självständiga politiker är en bristvara. De kritiskt tänkande inom politik och media gallras tydligen bort av en ”osynlig hand”.
Ofta får jag intryck av att Rapport, Aktuellt och Nyheterna på TV4 har en och samma redaktion. Demokrati bygger på informerade medborgare. En berättigad fråga är om mainstream-medierna fyller den uppgiften på ett bra sätt? Jag tycker inte det.
Rune Lanestrand