När gratisätarnas A-lag samlas till nobelfest

10 december 2013

går veckotidningsredaktörerna i spinn och svt:s lika politiskt korrekta som uppstilade kvinnliga reportrar flockas kring nobelfesten. Jag kan förstå att Nobelkomitten har sett det som ett taktiskt drag att på så sätt förgylla denna sega, otidsenliga, gubbdominerade tillställning i Stockholms Stadshus. Men Hallå! I år belönas 9 män.Jag är inte feminist men av 861 Nobelpris har bara 44 gått till kvinnor. Och världen ser ut som den gör.
Kvinnliga reportrar är förmodligen ett försök att förvilla tankar kring det faktum att flertalet gäster kan räknas till den ”rovdjurselit” som Nelson Mandela varnade för.
Om du tittar på det uppblåsta spektaklet så se till att inte storkna över alla uppräknade detaljer om diadem, juveler, fina titlar, ordnar och utmärkelser.
De luktar unket ordensväsende, frimureri, ryggborstning, inställsamhet mot makten och en vandring på den breda bekväma vägen. Inte ifrågasätta. Blunda för orättvisor. Inte vara obekväm. Jag har en tumregel med några få undantag. Ju fler ordnar och kraschaner på bröstet.Ju mer korrupt.
För att göra det tydligt. Mina favoriter som t ex Edward Snowden, Julian Assange eller Shelsea Manning skulle aldrig få något nobelpris eller bjudas in som gäster på nobelmiddag i Blå Hallen.
I stället för att titta på alla ytligheter kring nobelmiddagen ska jag läsa Moralisten (Lagerlöf) och Drakarna (DN m fl). Författaren Karl Erik Lagerlöf hade vänligheten att i adventstid skicka mig ett exemplar. Den är spännande som en deckare.
Rune Lanestrand