Röda finansbaronen ska rädda Coop?

28 maj 2013

Anders Sundström blåses nu upp i lydmedia som Den röde finansbaronen (fint ska det vara) som nu ska rädda Coop. Det tror inte jag. Hur kan en person som tog så fullständigt fel om euron. Så här sa Sundström inför folkomröstningen 2003: ” Med euron är det nu möjligt för svensk finanspolitik att motverka lågkonjunkturer och Sverige kan ha hög tillväxt med låg inflation”.
I en intervju för dagens Industri sa Sundström: ”Chansen att gå med i EMU under så gynnsamma förhållanden som i dag kanske aldrig kommer igen. Därför är en vänta-och-se attityd till euron så farlig. Det kommer att dröja innan vi får chans att rösta om euron igen. Och tills dess kan flera saker ha ändrats.”
Sundström hade bara rätt på en punkt. Det var när han sa att flera saker kan ändras. Och det har det verkligen gjort. I dag har vi sett vilket elände euron lett till för euroländerna inte bara i Sydeuropa. Hela EU är i gungning tack vare euron. Ändå höjs Sundström till skyarna för han ändrade sig och svek sina idéal. Han var nämligen först emot EMU. Sådant svek och rättning i ledet gillar stormedia och storbolag.
För sin misslyckade insats som Ja-general för Socialdemokraterna inför folkomröstningen blev han rikt belönad av partiets ja-sida med ordförandeskap i Swedbank, Folksam, KF och ska nu rädda Coop. Som ordförande i Swedbank tar han dagligen ut sin småaktiga hämnd genom att jäveleras med svenskarna för att vi röstade nej till euron; vi får att vi inte längre ta ut kontanter på Swedbank.
Anders Sundström var inte ensam inom s att försöka lura svenska folket rösta ja till euron. På Svenska Dagbladets Brännpunkt skrev dessa tre att ”Euron är nästa steg för att fullborda EU:s och utvidgningens intentioner om ett fredligt, gränslöst Europa
/Anna Lindh, Gunnar Lund och Anders Sundström. Göran Persson inte att förglömma.
Undra på att man är skeptisk till de överhetspersoner som backas upp av partibunkrar och stormedia. Var så säker på att Den röda finansbaronen kommer att lura skjortan av medlemmarna i Coop. Det känns sorgligt. Men det är lika bra att klippa kortet.
Rune Lanestrand


Reinfeldt uppträder som en Qusling

31 januari 2012

Stick i stäv med folkomröstningen har Sverige anslutit sig till finanspakten vilket förstärker min uppfattning om att Fredrik Reinfeldt i grund och botten är en svensk Quisling. Han föregångare, norrmannen Vidkun Quisling förrådde också sitt land till tyskarna. Och vad jag förstår är Stefan Löfven och socialdemokraterna med på detta.
De lydiga EU-reportrarna låter mer och mer som om de vore Reinfeldts pressekreterare. Malin Syrstad i Bryssel kvittrade som en lärka i går kväll.
Efter alla skattesänkningar för de redan välbeställda tvingas Sverige nu låna de 100 miljarderna till betydligt högre ränta. (Ebberöds bank är bara förnamnet.) Sverige får 0,1 procent från IMF som sedan klämmer Grekland på 3,5 procent. Förmodligen förlorar Sverige både miljarderna och räntan när det politiska luftslottet EMU havererar. Sveriges statsskuld är före utlåningen 1100 miljarder.
Undrar just vilken ränta de tyska bankerna tar.
Det hela är så befängt att man inte vill tro att det är sant. Fortsätter det här får den politiska eliten, förr eller senare, räkna med ett folkligt uppror mot alla svek och öppet visat förakt för folkviljan som kommit till uttryck i folkomröstningar. Både om kärnkraften och euron.
Rune Lanestrand
svd dn dn sr gp dn svd ab


EMU knäcker EU

21 juli 2011

Bristen på demokratisk förankring av EU och framför allt eurosamarbetet kommer allt mer i dagen när den uppblåsta ekonomin i flera EU-länder med Grekland i spetsen ska åtgärdas.
Det som kallas en ekonomisk kris är i första hand en politisk kris. De politiker som i dag samlas till krismöte har inte det förtroende som behövs för att reda ut problemen. Den folkliga förankringen saknas. Inte minst i det konkursmässiga Grekland.
Det finns ingen förståelse för att banker och länder som misskött sin ekonomi ska hållas under armarna med skattemedel. Krispaket skapar bara fler ”socialfall” bland regeringar och banker. Varje bank, varje land måste själva reda ut sin ekonomi. Även om de svider i skinnet. Allt annat är dömt att misslyckas.När limousiner rullar fram till EU-borgen imponerar det inte utan ses mer som en illustration av klyftan mellan arroganta politiker och den breda allmänheten som är skeptisk till hela EU-projektet. I synnerhet den tilltagande överstatligheten och EU:s bidragspolitik i alla dessa former. Problemen bottnar ju i att EU börjat ge lån och ”socialbidrag” till länder som har ekonomiska problem.
Hur känner sig alla de ledande politiker som ville ansluta Sverige till euron, och som nu, åtminstone för sig själva, tvingas erkänna att eurosamarbtet är helt misslyckat.
Man behöver inte vara nationalekonom för att förstå att en gemensam valuta för Tyskland och t ex Grekland var dömt att misslyckas. Det är inte lätt att känna förtroende för de politiker som talade sig varma för svensk anslutning till EMU.
Dagens beslut om ”räddningspaket” innebär bara mer bensin på Greklands konkursbrasa.
Det var ingen måtta på vilket elände som skulle drabba Sverige om vi stod utanför EMU. Hur genant det skulle vara att vi inte fick sitta med där besluten skulle fattas om detta så framgånsrika valutasamarbete. Detta budskap upprepades också till leda av eurofrälsta jorunalister i radio, tv och tidningar. Hur känner de sig i dag?
Snart är det väl bara tokarna i folkpartiet, med Jan Björklund och Carl Hamilton i spetsen, som vill att Sverige ska ansluta sig till euron.
Rune Lanestrand
svt svd expr DN svt svt expr gp svt svd dn


Vilken kapitalism ska vi ha?

25 juli 2010

Den frågan ställer sig P J Anders Linder på ledarplats i Svenska Dagbladet. (25/7) I stora drag skiljer han på ”stimulerare” och ”sanerare”. Den senare kategorin vill ha strama statliga finanser och den förra vill som USA mfl stimulera med statliga, lånade pengar.
Linder tar inte upp EU:s roll. Även om Sverige i dag inte är med i EMU så bestäms allt mer av EU och dess politik är verkligen dubbelbottnad. Trots att den vill ge företagarna mer makt gentemot facket så finns det omfattande inslag av byråkrati och ekonomiska stimulanser som påminner om statssocialism.Inom jordbruket, som jag känner bäst till, drivs en detaljreglering som skulle göra de forna makthavarna i Kreml gröna av avundsjuka. T o m såtiden för olika grödor, inom länderna, har man varit inne och fingrat på. Något som inte ens Stalin kunde komma på.EU-bidragen till jordbruket omgärdas av så mycket blanketter och bestämmelser att den fria bonden är ett minne blott. Ett ofritt system som bonden mot sin vilja tvingats in i. För är det något bonden inte vill ha så är det teoretiska pekpinnar och dekret som förstör glädjen av att vara egen företagare. Många slutar också, i all tysthet, med aktivt jordbruk då de inte orkar med att bära den enorma byråkratiska hydran i Bryssel och dess förlängda arm på Jordbruksverket i Jönköping. Kanske är det också meningen.
Allt medan jordbruksminister Eskil Erlandsson pratar väl men inte vågar på allvar ifrågasätta det för bonden så förnedrande systemet.
För samtidigt med förmynderiet får bonden kritik för att han/honlever på bidrag. Trots att EU:s jordbruksstöd egentligen är ett konsumentstöd. Utan det skulle livsmedlen bli mellan 15-20 procent dyrare i affärerna. Något som Marit Paulsen nogsamt tiger med när hon går till storms mot ”EU:s gigantiska jordbruksstöd.” Den lögnen nappade okunniga väljare på tillräckligt för att föra henne till EU-parlamentet. Därefter har Paulsen inte sagt ett ord om jordbruksstödet som hon lovade avskaffa.
Enligt flera stora undersökningar minskar företagarandan totalt i Sverige. Nyligen såg jag en rapport som visade att fyra av tio nyutexaminerade civilingenjörer vid KTH kunde tänka sig leva på bidrag hellre än att starta ett eget företag.
En mycket stor del av alla dessa EU-projekt som startas lever bara så länge som bidragen räcker. Och hindrar andra att komma igång. Jag hör allt oftare; ”vi hade planer på att starta ett litet bageri eller gårdsslakteri men fick avslag på EU-bidrag från länsstyrelsen, så det får vara.” Att få bidrag har blivit viktigare än själva idén.
Jag har också som kommunpolitiker erfarenheter från olika EU-projekt som tubbar kommunerna att starta flummiga projekt bara för att komma över projektpengar. Sedan står man med tvivelaktiga verksamheter som inte är lönsamma och som drar skattemedel helt i onödan.
Det är märkligt att moderaterna som säger sig vara för fri företagsamhet och mot socialism sällan eller aldrig kritiserar de starka statssocialistiska inslag som dominerar EU:s ekonomiska politik. Särskilt bidragspolitiken. EU får utan tvekan räknas till ”stimulerarna”.
Rune Lanestrand