Du har säkert rivit dig i håret mer än en gång och undrat över att du inte får publicerat insändare, debattartiklar eller att de styrande kan göra vad som helst utan att det leder till någon egentlig kritik i dagstidningarna. Sveriges tysta inglidning i NATO och NATO:s stridsövningar i Norrbotten, att svenska soldater tillsammans med USA krigar och skjuter fattiga bergsbönder i Afghanistan föranleder knappast en kritisk rad på ledarplats. Eller när utredningen om de grundlagsvidriga vapenaffärerna med diktaturen Saudiarabien las ned. Inte ens efter den oerhört allvarliga kärnkraftskatastrofen i Fukushima blev det någon allvarlig debatt om kärnkraftens oerhörda risker.
Varför reagerar inte folk tänker du. Är de så dumma och förslöade. Nej bristen på reaktion är helt naturlig då den överväldigande majoriteten i befolkningen år ut och år in, lugnas och undanhålls fakta i sin dagliga tidning. Påspätt med den ljumma soppan i radio och tv. Lögnen blir sanning och sanningen blir lögn. När Dagens Eko tillräckligt många gånger använt uttrycket den rena och billiga kärnkraften så sitter denna lögn, t ex.
Sverige har en närmast unik ägarkoncentration när det gäller dagstidningar och veckotidningar. Bakom dessa står samma kapitalintressen som investerar i kärnkraft, uranbrytning, vapenfabriker, läkemedelsindustrin, GMO, olja, gas, bilfabriker och övrig storindustri.
Med ledarartiklar och nyheter hjärntvättas vi ständigt och när vi vill komma med systemkritik sitter handplockade politiska ”liberala” redaktörer och väljer ut det som ryms inom lagomjournalistiken. Ensidig, enfaldig information sätter med nödvändighet sina djupa spår.
Alla journalister vet att ägarna utser chefredaktör och därmed tidningens inriktning. Är du inte följsam blir du omplacerad. Det vet jag av egen erfarenhet.
I väst- och delar av mellansverige äger Anderkoncernen, som ibland kritiserar Svenska Dagbladet för vänstervridning, följande dagstidningar;
Arvika Nyheter, Enköpings-Posten, Filipstads Tidning, Fryksdalsbygden, Hjo Tidning, Karlskoga-Kuriren, Karlskoga Tidning, Mariestads-Tidningen, Nya Kristinehamns-Posten, Nya Wermlands-Tidningen (NWT)
Skaraborgs Allehanda, Säffle-Tidningen, Dalslänningen,
NWT i Karlstad är själva flaggskeppet och saknar i likhet med de allra flesta tidningar inom Anderkoncernen kommentarfält.
En annan mäktig tidningskoncern är, Stampen med säte i Väst. Huvudägare är familjen Hjörne, Göteborgs-Posten. Stampen äger;
Arboga Tidning, Avesta Tidning, Bohusläningen, Bärgslagsbladet, Fagersta-Posten, Göteborgs-Posten
Hallands Nyheter, Hallandsposten, Karlskoga-Kuriren, Lidingö Tidning, Länstidningen Södertälje, Mitt i-tidningarna, Motala & Vadstena Tidning, Nerikes Allehanda, Norrtelje Tidning, Nynäshamns Posten, Sala Allehanda, Strömstads Tidning, TTELA, Varbergs Posten, Vestmanlands Läns Tidning, Örebroar´n
Den största bläckfisken är nog ändå, om man tar hänsyn till den enorma mängden veckotidningar, Bonnierkoncernen som äger;
Dagens Nyheter, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Kristianstadsbladet Trelleborgs Allehanda,
Ystads Allehanda.
Bonnierpressens främsta kännetecken är att de utan normal journalistisk granskning med ryggradsreflex backar upp Israel och folkpartiet. Utan DN och Expressen skulle fp för länge sedan varit borta från den politiska kartan.
Shibstedt med säte i Oslo äger Svenska Dagbladet och Aftonbladet.
Rent allmän kan man säga att det politiska budskapet på ledarplats i de fyra koncernernas tidningar är lika förutsägbart som ointressant. För att ytterligare cementera lydmedias monopol på opinionsbildning hjälper Sveriges radio P 1 till med Tidningskrönikan som dagligen upprepar och nöter in ledarartiklarna.
Man kan naturligtvis inte ta alla över en kam. Det finns också redaktörer och journalister som är självständiga och som försöker hålla distans till ägarnas ekonomiska och politiska syften. Men de är tyvärr allt för få. Min favorit är journalisten och författaren Gunnar Lindstedt på Bonnierägda Veckans Affärer. Hoppas det blir fler i den växande konkurrensen med sociala medier.
Rune Lanestrand
svd svd
Publicerat av Rune Lanestrand 
Rune Lanestrands blogg 