När kokaindimman skingrats över Oscarsgalan i Hollywood

28 februari 2017
visar det sig att En man som heter Ove inte har fått någon statyett.
Det måste kännas rejält pinsamt efter allt bråk mellan Rolf Lassgård och regissör Hannes Holm om vem som skulle åka som officiell representant för filmen.
Holm tog i ställer med sig sin fru bland de fyra officiella representanter Sverige får sända till galan. Lassgård som gör en fantastisk skådespelarprestation i Ove fick resa som privatperson mer eller mindre. Inte rättvist kan man tycka.
Ännu mer pinsamt måste det kännas för Holm som kvällen innan skröt om i alla medier hur han skulle tvåla till den amerikanske presidenten i sitt tacktal. Det fanns nämligen inte minsta tvivel om att Ove skulle vinna Bästa film.
Film är politisk. I dag mer än någonsin. Skådespelareliten liksom den politiska och mediala eliten verkar vara helt fixerad vid Trump som följdriktigt också får skulden för den uteblivna statyetten
– Det har känts sedan Donald Trump gick ut med inreseförbudet att det här skulle kunna ske säger Rolf Lassgård i en kommentar i Aftonbladet.
Det kan ju också hända att Lassgård politiska engagemang för en återgång till Sveriges tidigare flyktingpolitik ligger honom i fatet. De oöverblickbara problem som den öppna dörrens politik lett till har blivit ett avskräckande exempel inte bara i USA utan i stora delar av världen.
Jag tror på goda grunder att filmproducenterna som regisserar och har total kontroll på Oscarsgalan är rädda för att tappa i USA som är Svensk filmindustri största marknad.
Rolf Lassgård är en eminent skådespelare men får genom sina politiska uttalande tillsammans med Skarsgård, Ernman och andra kollegor också finna sig i bli granskad som politiker.
Det är inte fel att engagera sig. Men det som förvånar mig är att skådespelareliten inte reagerade när Clinton och Obama dödade miljoner med sina bomber i Mellanöstern och samtidigt stödde IS.
Rune Lanestrand

1 kommentar | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

Är rysskräcken och allt prat om det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön

06 december 2016

främst en avledande manöver från ett mycket större hot? Terrorhotet från militanta islamister i Sverige och allt våld som massinvandringen, mångkulturen och den havererade migrationspolitiken lett till.
Det är en beprövat taktik när en regim som ifrågasätts allt mer av sina egna medborgare att man målar upp en yttre fiende för att samlas emot.
Det är i dag ingen överdrift konstatera att den politiska eliten, uppbackad av en trolös media, är på kollisionskurs med en bred allmänhet när det gäller så viktiga frågor som invandrings- och flyktingpolitiken.
Samtidigt åtstramning för gamla, handikappade, sjuka och inhemska svenskar överhuvudtaget.
I stället för att på allvar ändra kurs tror man sig komma undan med att måla upp en yttre fiende.
De som följer med i utrikespolitiken har förstått att Sveriges omotiverade hets mot Ryssland samtidigt har styrts från USA. Det bekräftas, nu när trycket från Vita huset är borta. Obehagligt med så osjälvständig utrikespolitik.
Det räckte med att Trump sa att han ville träffa Putin så åkte UD:s kabinettsekreterare Annika Söder (Karin Söders dotter) till Moskva och talade med vice utrikesminsiter Vladimir Titov. Pinsam omvändelse under galgen.
Detta efter att Sverige varit det land i EU som hårdast och närmast fanatiskt drivit på handelssanktionerna mor Ryssland. Och ett ständigt hot från Ryssland. Helt dirigerat från Obama och Hillary Clinton som höll på att omringa Ryssland. Många även amerikanska bedömare ansåg att Pentagon förberedde krig med Ryssland.
Men man behöver inte lyssna länge på försvarsminister Peter Hultqvist och hans rysskräck för att undra över hur det står till med tänket. Jag får osökt tanken på en uppskruvad nickedocka.

Rune Lanestrand

6 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

När ska svensk media be om ursäkt

14 november 2016
 för sin snedvridna och vilseledande journalistik som blivit så uppenbar i rapporteringen från presidentvalet i USA. På samma sätt har det varit med ren propaganda för den stora invandrings- och flyktingpolitiken.

Upplagorna sjunker i takt med att allt fler inser att de blir förda bakom ljuset av Rapport, övrig public service, stora drakar som Dagens Nyheter och Aftonbladet som är värst.
I USA ber nu New York Times sina läsare om ursäkt för att de ljugit och vilselett i sin propaganda för Hillary Clinton och mot Donald Trump. Det tycker jag att berörda svenska medier också ska göra. Ber t ex inte Wolodarski om ursäkt kommer Bonniers stinkande flaggskepp, DN, med rätta att gå under.
Det finns en ledarskribent som hållit och håller huvudet kallt. Min favorit Alice Teodorescu, ledarskribent på Göteborgs-Posten. Låt mig citera:
”Det finns anledning att efter bevakningen av det amerikanska valet ta sig en funderare kring journalisternas roll och misslyckande. Hur många debatter har du hört i svensk media där någon uppenbart sympatiserat med Donald Trump, eller ens uppvisat någon form av neutralitet gentemot honom? Hur många inslag har visats i svensk media där den som intervjuats, i sin egenskap av Trumpsympatisör, valts ut av annat skäl än att han eller hon bekräftar den gängse nidbilden av en sådan? Det talas mycket om alla människors lika värde men kanske borde vi prata desto mer om vikten av att behandla alla människor lika.
Det är dags för media att rannsaka sig själv. Definitionen av galenskap enligt Einstein är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Om två år kan statsministerkandidaten heta Jimmie Åkesson och då kan det vara för sent för den som på riktigt vill försöka förstå hur det kunde gå så snett. ”

Rune Lanestrand

8 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

Donald Trumps historiska insats

10 november 2016

har fått lite eller ingen uppmärksamhet när den politiska, kulturella, och mediala eliten hittar på alla möjliga förklaringar till valresultatet i det amerikanska presidentvalet.
Elitens förklaringar till Trumps framgångar står som spön i backen men få gör minsta antydan till självkritik. För då skulle de förstå vad som hänt i USA och kommer att inträffa här också.
Med mångmiljardären David Trumps kritik av den heliga globaliseringen och elitens förda handels- och krigspolitik riktades hela världens blickar på att det i ett av världens rikaste länder finns stort armod med tiotals miljoner bortglömda och fattiga.
Det medförde att journalister och media från hela världen lämnade storstädernas lyxhotell och gav sig av till landsbygden och rostbältet där vi fick se hela rader av tomma och förfallna hus som den tidigare medelklassens arbetare tvingats lämna till bankerna. Och det finns gott om ”bortglömda” rostbälten i den ohämmade globaliseringens spår inte bara i USA utan runt om i världen. Också i Sverige.
Vi fick se intervjuer med pensionärer som arbetat hela sitt liv ställas på gatan trots att de tagit extraknäck men ändå inte klarade hyran, el och vattenräkningen. Vi fick se av staten övergivna krigsveteraner som sitter i rullstol och tigger. Medan de får läsa att Chelsea Clintons bröllop kostade 24 miljoner.
Klart folk blir förbannade. Och det tror jag att eliten i många länder börjar förstå. Kanske t o m vår egna politiker när de funderat färdigt över varför USA:s tillträdande president heter Donald J.Trump.

Rune Lanestrand

14 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

Är Donald Trump dummare och farligare är sina föregångare

18 maj 2016

på presidentposten i USA. Jag tror inte det. Jag tror inte heller att han är mer krigisk än regeringens  och alliansens favorit Hillary Clinton. Snarare tvärtom.
Jag tror att Trump är mer klipsk och fredlig än Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist som genom värdlandsavtalet med NATO vill dra in vårt land i USA:s farliga utrikespolitik som går ut på att lösa alla konflikter med krig. Och som är grunden till dagens enorma flyktingströmmar.
I morse avvek Public service från sin ständiga propaganda mot Ryssland och för NATO. Tog mod till sig och ställde denna ofina fråga till Hultqvist; vad är det som är bra med värdlandsavtalet?
Hultqvist svarade; därför att vi redan är så nära lierade med NATO. Sedan baktalade han Donald Trump pricis som Obama bett honom om vid den politiska fjäskmiddagen i Vita Huset. Blir Trump president ligger Hultqvist och Sverige illa till. Men det tycks man inte begripa.
I motsats till Sveriges utrikespolitik som dagligen hetsar mot Ryssland och Putin och vill närma sig NATO vill Trump skrota NATO. Den anser han ha spelat ut sin roll.
Tänk vad långa näsa Hultqvist, alliansen, s och mp ska få om Donald Trump reser till Moskva och skapar avspänning runt Östersjön.

https://secure.avaaz.org/en/petition/Vi_vill_folkomrosta_om_NATO_och_Vardlandsavtalet_Vi_vill_ha_fortsatt_fred_med_Ryssland_och_ovriga_varlden/?pv=0&fb_action_ids=10205825997585973&fb_action_types=avaaz-org%3Aendorse

Rune Lanestrand

8 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: