Funderingar kring en stolt GMO-fri ankmamma

28 maj 2011

Det är bråda dagar med att så, rensa ogräs och kupa potatisen. Veden ska huggas, trasiga pannor ska bytas och i uthusen kvittrar det i vrårna. Allt som händer på våren och som ska göras är ett bra sätt att koppla bort från alla dåliga nyheter i lika dåliga gammelmedia. Skval utan substans.
Det är höns och kalkonkycklingar och ankungar som ruvas fram på naturlig väg. Bronskalkon, och ankor har inte utsatts för fågelindustrins extrema avel (därför att det inte ansetts lönsamt) där man i ett halvsekel avlivat alla fåglar som visat tecken på att ruva. Så ser baksidan ut på röda lappars livsmedel.
Höns som fortfarande har ruvinstinkten kvar och som kan ta vara på sin avkomma finns i små enklaver på småbruk och hos hobbyodlare som har en flock höns. De ska vi vara ytterst rädda om.
De vita kalkonerna och hönsfabrikernas fåglar är så sönderavlade att de har förlorat det mesta av sina naturliga egenskaper. All avel sker på A-linjen = högsta möjliga avkastning. Även med GMO.
Allt sker med gillande av de högsta ansvariga; landsbygdsminister Eskil Erlandsson, miljöminister Andreas Carlgren och Jordbruksverket.
De stora hangarernas avelstressade höns värper nästan ihjäl sig under en kort period av 16-18 månader. Allt för att maten inte får kosta. Fin bil, dyrbara semesterresor och nya luckor i köket vartannat år är lång viktigare än etiskt försvarbar djurhållning.
De vita kalkontupparna är avlade till monster.Är så tunga att de knäcker kalkonhönans rygg och inte längre kan para sig naturligt.
Den här stolta ankmamman som värpt och ruvat för första gången hade lagt15 ägg och det blev 15 ankungar. Undra på att hon är stolt. Pappa draken är lika stolt och vaktar troget.
Ankungarna är nöjda med sitt utseende och blir inte heller utsatta för mediernas kommersiella skönhetsideal med reklam för att botox och fillers. Deras föräldrar försöker inte heller se ut som tonåringar i ansiktet.
Rune Lanestrand

20110528-160618.jpg


Avskytt Jordbruksverk vill utrota värdefulla köksväxter

11 november 2010

Jordbruksverkets nya föreskrifter om köksväxter innebär en oerhörd byråkrati, detaljstyrning och utarmning av urvalet för olika köksväxter. Det är inget mindre än en ren krigsförklaring mot alla mindre odlare, koloniträdgårdar och enskilda som vill ha kvar gamla fina grönsaker.
Förslaget står helt i strid med Rio-konventionen som Sveriges skrivit på och förbundit sig att bevara mångfalden av både växter och djur. Nu lägger en statlig myndighet fram ett förslag som går stick i stäv med denna strävan.
Rio-konventionen är ett FN-fördrag som syftar till bevarande och uthålligt utnyttjande av den biologiska mångfalden. Detta innebär att varje land har ansvar för att bevara mångfalden på gennivå, artnivå och ekosystemnivå.
Går förslaget igenom kommer hundratals sorter att försvinna ur marknaden. De små fröfirmor som i många fall rent ideellt bevarar gamla sorter kan inte klara de kostnader och den byråkrati som genom den nya föreskrifterna krävs för att få sorterna godkända. Anmälningsavgiften för varje frösort ska bli 3000 kr och en årlig avgift på 2000 kr. (alltså 5000 kr det första året.)
De höga avgifterna för att få varje enskild sort godkänd klarar man helt enkelt inte. Dessutom ska varje såld fröpåse plomberas och anmälas till Jordbruksverket. Det har också satts en gräns för hur mycket man får sälja av varje sort.
Det är en byråkrati som skulle få byråkraterna i det forna Sovjet att bli gröna av avund. Stalins fogdar vågade sig heller aldrig på de privata Datjorna där sovjetmedborgaren odlade en stor del av hushållets behov av grönsaker och potatis. Så mycket att man kunde överleva när de statligt styrda jordbruken orsakade massvält. Redan 1998 gjorde Jordbruksverket sin första framstöt mot hobbyodlare och de små fröfirmorna. Då tvingades man efter omfattande kritik dra tillbaka förslaget. Då som nu hänvisade man till EU-direktiv. Men mycket i det nya förslaget är tillkommet av den hord av byråkrater på Jordbruksverket som på olika sätt motarbetar det svenska jordbruket. På samma sätt som de aktivt arbetar för att introducera GMO-grödor i Sverige.
För hobbyodlare och småbrukare är de små fröfirmornas sortiment oerhört värdefullt då de tillhandahåller många ursprungliga ej manipulerade s k F1-sorter, som i sin tur ger värdelösa frön. Man kan alltså inte ta egna frön från F1-sorterna som i nästa generation ofta ger förkrympta, sterila plantor.
De små fröfirmorna tillhandahåller dessutom ett brett utbud av ekologiskt odlade fröer, till skillnad från de stora multinationella fröfirmorna.
Sedan centerpartisten Eskil Erlandsson tillträdde som jordbruksminister har kammen ständigt växt på byråkraterna på Jordbruksverket som nu öppet visar sitt förakt inte bara för småbrukare och privata odlare. Samtidigt som man är inställsam mot den globala agroindustrin, LRF, Lantmännen och deras beskyddare Eskil Erlandsson, som tror på stordrift i alla dess former. Det har belönats med ökade statsanslag.
Jordbruksverket är utan jämförelse det mest avskydda av de statliga ämbetsverken. Och detta förslag kan bli droppen! Ja, handläggarna kan väl knappast längre kallas ämbetsmän. Några såna med oväld finns tydligen inte längre. Utan tycks i stället vara i sold hos de stora bolagen och bondekooperationen som suger ut bönderna. Enligt uppgifter inifrån verket går tjänstemän mellan företag som Monsanto, övrig agroindustri och högre tjänster inom Jordbruksverket. Något för Uppdrag granskning.
Sedan man tagit bort gårdsstödet för 13 000 småbruk, började räkna antal träd på naturbeten, krävde nedhuggning av gamla ädelträd och med tumstock kontrollerar längden på gräset på betesvallar och med våld genomförde den helt meningslösa vaccinationskampanjen mot Blåtunga finns inget som helst förtroende kvar för vare sig Jordbruksverket eller jordbruksminister Eskil Erlandsson. När en byråkrati växt sig så stark som inom jordbruket finns bara civil olydnad kvar om näringen inte ska dö sotdöden.. Bonden har troligen aldrig tidigare i vår historia varit så ofri, kontrollerad och förnedrad som i dag. Tumskruvarna dras åt och Jordbruksverket hotar hela tiden med indragna bidrag.
Dras inte Jordbruksverkets nya förslag om köksväxter tillbaka kan man räkna med starka folkliga protester liknande de som genomfördes när Jordbruksverket började skjuta friska kor i Ljungskile 1999, bara för att de inte bar gula brickor i öronen. Det kostade en avsatt generaldirektör. Den som kom efter, Mats Persson, är om möjligt ännu värre. Saknar total känsla för Moder jord och kan ännu mindre om böndernas villkor än sina företrädare.
Rune Lanestrand
Brännpunkt


%d bloggare gillar detta: