Den humanitära stormaktens offer

05 mars 2017

Smärtsamt se Pojkarna i Fittja som Janne Josefsson intervjuade som 12-åringar och 18 år senare skildrar hur det har gått för dem i livet.
Det är ingen uppbygglig bild av vare sig pojkarnas öde eller utvecklingen av våldet i Stockholmsförorten Fittja som i dag är ännu farligare att leva i.
Det berörde mig djupt när jag ser pojkarna som frimodigt deltar i reportaget men som redan då vantrivs med våldet i sin miljö. Lite brådmogna och jag anar redan här att det inte kommer gå bra för dem.
Det var en överraskning att Fittja redan 1999 var så drabbat av våld och dålig miljö för både barn och unga. De fem killarna Musa, Ramzy, Oguzhan, Janis och Johnny vill därifrån. Och den vältalige Musa säger att Fittja är ett helvete. Han längtar tillbaka,till den ort i Småland där han först bodde innan han tvingades flytta med till Fittja.
Instängda i denna hårda asociala miljö med dåliga hemförhållande, fäder som i sin missanpassning, utan arbete, sprit och drogpåverkade slog sina barn i förtvivlan över att de började spåra ur. Ja misshandlade dem.
Det blev en resa mellan olika behandlingshem och familjehem. De fick det materiella men saknade det de behövde mest av allt, kärlek. , Det var det snålt med på institutionerna.
Äldre kriminella kamrater och ungdomar blev deras förebilder som ledde dem till hårdare kriminalitet, narkotika och fängelsevistelser. Jag blir så sorgens över pojkarnas öde. Fem från början fina killar som med andra sociala förutsättningar kunde växt upp till meningsfulla liv. Endast en av fem gick det bra för.
De kom ändå hit med sina familjer. Jag bävar över hur det ska gå för alla tusentals ensamkommande barn och ungdomar. Har våra ministrar som yvs över massinvandringen någon gång tagit den frågan på fullt allvar?
Detta Uppdrag Granskning är ett av de bästa som Janne Josefsson gjort. Det går att se på svt 1. Det blir ett avsnitt till om Pojkarna och Fittja nästa vecka. Missa inte det.

Rune Lanestarnd


HVB-hem är en katastrof för flyktingbarn

12 december 2015

 

Att placera ensamkommande flyktingbarn, som nu kommer i stort antal från främst Afghanistan, i HVB-hem (hem för vård och boende), är ingen humanitär gärning. Under mina åtta år som ledamot i socialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen fungerar.

Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta fall ingen rehabilitering. I många fall blev resultatet det motsatta. Många av landets svåra interner i våra fängelser har ”vårdats” långa tider på behandlingshem som i många fall fungerar som plantskolor för knarkmissbruk och kriminalitet.

Hur svårt, för att inte säga omöjligt, ska det då inte vara för ensamkommande flyktingbarn utan språk och kulturell tillhörighet att anpassa sig och komma in i samhället via HVB-hemmen. När det i de flesta fall misslyckas med våra egna ungdomar.

Jag vågar påstå att knappast någon offentligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket geschäft som HVB-hemmen. Det är inte bara min egen erfarenhet som kommunpolitiker utan bekräftas av många avhandlingar och även av Socialstyrelsens egna utredningar.

2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick kritik i olika former. I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro i affärsplanen.

Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem som Folkhemmet AB, Integration AB etcetera. Antalet HVB-placerade barn har ökat med 60 procent sedan 2003. Hemmen är dyra och skattebetalarna skinnas på pengar. Vårdkostnaden på ett HVB-hem ligger mellan 2 000 och 6 000 kronor per dygn. Årskostnaden för ett barn ligger på över en miljon i många fall. Verksamheten omsätter miljarder. Kostnaderna är inte det värsta utan det dystra resultatet.

Jag är mycket oroad över att man placerar ensamkommande flyktingbarn i HVB-hem med tanke på de ytterst dåliga erfarenheter vi har av denna verksamhet. En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen i Afghanistan kostar till att bygga och driva barnhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna. En liten gottgörelse till alla de barn och ungdomar som även svenska soldater kan ha gjort föräldralösa i detta lika grymma som meningslösa krig.

Politikerna blev varnade men lyssnade inte. Ovanstående artikel publicerades: i augusti 2011 på min blogg, facebooksida och i ett 30-tal dagstidningar. Endast rubriken är ändrad från ”HVB-hem inte bra för flyktingbarn” till katastrof för flyktingbarn.Sedan detta skrevs har nämlöigen 10 000-tals ensamkommande placerats på HVB-hem som i dag utgör en tidsinställd social bom. Man kan inte stänga in och söndervårda friska barn på det sättet utan att det blir revolt.
Det har blivit mycket värre än jag befarade. Mer eller mindre en ren katastrof. En färsk offentlig undersökning visar att hundrattals (stort mörkertal) ensamkommande flykting barn driver vind för våg och blivit utsatta fört de mest vidriga övergrepp.
Detta är en stor skam för Sverige och för de politiker som har det högsta ansvaret för den misslyckade flykting- och migrationspolitiken.

Rune Lanestrand


HVB-hem är inte bra för flyktingbarn

27 mars 2012

Invandrarministern och frimuraren Tobias Billström ökade motsättningarna mellan kommunerna och staten när han ville kommendera kommunerna att ta emot ännu fler ensamkommande flyktingar. Att tvinga fram ytterligare placering av ensamkommande flyktingbarn, som nu väntas komma i ökat antal 2013, de flesta i HVB-hem, är ingen humanitär gärning. Under mina 8 år som ledamot i socialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen fungerar. (Hem för Vård och Boende)
Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta fall ingen rehabilitering. I många falla blev resultatet det motsatta. Många av landets svåra interner i våra fängelser har ”vårdats” långa tider på behandlingshem som i många fall fungerar som plantskolor för knarkmissbruk och kriminalitet.
Hur svår för att inte säga omöjligt ska det då inte vara för ensamkommande flyktingbarn som utan språk och kulturell tillhörighet att anpassa sig och komma in i samhället via HVB-hemmen. När det i de flesta fall misslyckas med våra egna ungdomar.
Jag vågar påstå att knappast någon offentligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket geschäft som HVB-hemmen. Det är inte bara min egen erfarenhet som kommunpolitiker utan bekräftas av många avhandlingar och även av Socialstyrelsens egna utredningen.
2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick kritik i olika former. I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro i affärsplanen.
Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem som Folkhemmet AB, Integration AB etcetera. I dag finns 400. Hemmen är dyra och skattebetalarna skinnas på pengar. Vårdkostnaden på ett HVB-hem ligger mellan 2 000 och 6 000 kronor per dygn. Årskostnaden på över en miljon i många fall. Kostnaderna är inte det värsta utan det dystra resultatet.Jag är mycket oroad över att man placerare ensamkommande flyktingbarn i HVB-hem med tanke på de ytterst dåliga erfarenheter vi har av denna verksamhet.
En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen kostar till att bygga och driva barnhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna.
En liten gottgörelse till alla de barn och ungdomar som även svenska soldater kan ha gjort föräldralösa i detta lika grymma som meningslösa krig.

Rune Lanestrand
svd


Socialen i Sandviken är tyvärr inte unik

03 november 2011

När vi med tårar ser kvällens Uppdrag Gransknings starka program om hur Thomas och Jennies familj våldtagits av Socialen i Sandviken väcks många minnen till liv. Minnen från mina 8 år i socialnämnden på 90-talet. Jag satt också i det utskott som tog beslut om att ta barn från sina föräldrar. Med stöd av LVU, Lagen om Vård av Unga.
Jag minns igen hur beslut som fattats höll mig vaken om nätterna. Även om jag reserverat mig plågades jag av vissa beslut. Jag minns särskilt ett ärende som i sak påminner mycket om Mardrömmen i Sandviken. En julafton slog tjänstemännen till och tog hand om en liten pojke som det senare visade sig vara helt felaktigt. Beslutet togs på s k delegation till ordföranden som gick på tjänstemännens förslag och vi fick inte förrän in på nyåret reda på ingripandet. Och kunde ställa till rätta.
När jag kom till socialnämnden och mötte tjänstemännen hade jag väntat mig hög social kompetens, medkänsla och empati för socialt utsatta. Med några få undantag lyste dessa egenskaper tyvärr med sin frånvaro. Tydligen inget som prioriteras vid intagningen till den akademiska utbildningen.
Efter min erfarenhet som politiker i socialnämnden och socialutskottet är jag mycket kritisk till hur det kan gå till. Jag känner igen okänsligheten, ofelbarheten, självförnöjdheten och maktfullkomligheten från vissa tjänstemän och chefers sida. Ingen i förvaltningen eller i nämnden i Sandviken kunde heller erkänna att de begått minsta fel. En bunkermentalitet utan dess like.
Det fanns också under ytan en nedsättande syn på oss folkvalda. De hade ju minsann så fin utbildning. Vi hade ju inte som dom läst på högskola och universitet.
I detta sammanhang finns inget så farligt som en färsk socialsekreterare som utan minsta erfarenhet från livet, genom en föredragning i nämnden, kan förstöra en familjs hela framtid. Jag har tyvärr sett exempel på detta.
Att jag nu skriver beror på att jag vill varna för Socialen. Där kan ske de grövsta övergrepp mot enskilda och familjer. Jag vill också hedra Jennie och Thomas för att de orkat kämpa för sin rätt och på så sätt kan ingjuta mod i andra drabbade.
Har tidigare skrivit om att HVB-hem (Hem för Vård och Boende) inte är bra för flyktingbarn. Hem för Vård och Boende.
Socialförvaltningen i Sandviken är inte unik. Och det är precis som i fallet ”Mardrömmen” i Sandviken praktiskt taget omöjligt att nå rättvisa och få upprättelse. När de inte vill svara gömmer de sig bakom sekretessen.
När en familj, ett barn, hamnar i klorna på socialförvaltningen då är det inte slut på problemen. Då börjar de verkliga problemen. Undvik därför att blanda in Socialen. Det måste alltid vara den sista utvägen. Klicka här för att se Mardrömmen i UG.
Rune Lanestrand

dn svd  sr gp


HVB-hem är inte bra för flyktingbarn

31 juli 2011

Att placera ensamkommande flyktingbarn, som nu kommer i stort antal, i HVB-hem, är ingen humanitär gärning. Under mina 8 år som ledamot i socialnämnden och socialutskottet i vår kommun fick jag en grundlig insyn i hur dåligt HVB-hemmen fungerar. (Hem för Vård och Boende)
Placeringen uppfattades av barnen som en bestraffning och gav i de flesta fall ingen rehabilitering. I många falla blev resultatet det motsatta. Många av landets svåra interner i våra fängelser har ”vårdats” långa tider på behandlingshem som i många fall fungerar som plantskolor för knarkmissbruk och kriminalitet.
Hur svår för att inte säga omöjligt ska det då inte vara för ensamkommande flyktingbarn som utan språk och kulturell tillhörighet att anpassa sig och komma in i samhället via HVB-hemmen. När det i de flesta fall misslyckas med våra egna ungdomar.
Jag vågar påstå att knappast någon offenligt betald verksamhet är omgärdad av så mycket geschäft som HVB-hemmen. Det är inte bara min egen erfarenhet som kommunpolitiker utan bekräftas av många avhandlingar och även av Socialstyrelsens egna utredningen.
2008 granskade Socialstyrelsen 156 HVB-hem varav inte mindre än 144 fick kritik i olika former. I takt med att det sociala klimatet hårdnar och allt fler barn omhändertas av samhället bildas det nya HVB-hem med det främsta syftet att tjäna pengar på andras olycka. Där empati och kärlek lyser med sin frånvaro i affärsplanen.
Det dyker upp allt fler kommersiella HVB-hem som Folkhemmet AB, Integration AB etcetera. I dag finns 400. Hemmen är dyra och skattebetalarna skinnas på pengar. Vårdkostnaden på ett HVB-hem ligger mellan 2 000 och 6 000 kronor per dygn. Årskostnaden på över en miljon i många fall. Kostnaderna är inte det värsta utan det dystra resultatet.
Jag är mycket oroad över att man placerare ensamkommande flyktingbarn i HVB-hem med tanke på de ytterst dåliga erfarenheter vi har av denna verksamhet.
En verkligt humanitär insats skulle vara att ta de miljarder den svenska krigsinsatsen kostar till att bygga och driva barnhem i Afghanistan och som skulle kunna övervakas och skyddas av de svenska soldaterna.
En liten gottgörelse till alla de barn och ungdomar som även svenska soldater kan ha gjort föräldralösa i detta lika grymma som meningslösa krig. Engagerar detta deltagarna på SSU:s kongress och Ung Vänsters sommarläger? Eller för den delen även de övriga ungdomsförbunden?
Och vad vill Ungdomsförbunden göra för att stävja det ökade ungdomsvåldet på gator och torg. Jag kan inte se att vare sig den nyvalde SSU-ordföranden Gabriel Wikström eller den avgående, Jytte Guteland, berör detta med ett ord i sina tal. De innehåller mest ampla lovord över den egna organisationen.
Rune Lanestrand
dn sr gp svt svd gp dn gp dn svd expr svd gp svd gp svt ab svd dn svt svt sr svd dn svd sr