Jag tror att Fredrik Reinfeldt och moderaternas uppgörelse med miljöpartiet uppfattas som allt för taktiskt. Att Reinfeldt är i stånd att göra vad som helst bara för att behålla makten.
Partiet tappade helt enkelt i trovärdighet. Därav den stora tillbakagången på dryga 5 procent.
Man ska komma ihåg att miljöpartiet har varit moderaternas hatobjekt. De båda partierna har under alla år varit som hund och katt. Uppbackad av den liberala pressen.
Nu har för all del mp slopat sitt utträdeskrav ur EU och tonat ner sin miljöprofil men väljarna tycker nog att samarbetet med m-mp inte är ärligt menat. Utan bara ett rent spel om makten.
Även mp backar något. Uppgörelsen mellan m och mp innebär ökat invandringstryck och det tror jag inte svenska folket är särskilt förtjusta i så länge det ser ut som det gör i invandringstäta förorter.
Konstigt att inte Lööf-effekten blev större med tanke på den omfattande mediaexponeringen av nya c-ledaren. Allra bäst är att kärnkraftskramaren, major Jan Björklund och folkpartiet backar. Tänk om man kunde slippa detta parti och Björklunds allt mer desperata skolpolitiska utspel, EMU-eufori och krav på nya kärnkraftverk. Och fänrik Allan Widmans förakt för neutralitetspolitiken och enögda NATO-propaganda. På köpet skulle man bli av med en rad politiska skräcködlor inom folkpartiet.
Rune Lanestrand
expr dn svd dn dn svd sr dn dn gp ab svt expr svd svt ekot
Reinfeldts oblyga friande till miljöpartiet straffade sig
30 september 2011
9 kommentarer | 
Okategoriserat | Taggat: Allan Widman, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, EU, Folkpartiet, Jan Björklund, kärnkraftskramare, Lööf-effekten, NATO, Reinfeldt | 
Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Rune Lanestrands blogg 