Den glömda dammsugaren i Ringhals kärnkraftverk har orsakat ett driftstopp på 7 månader vilket kostat ägarna Vattenfall och EON (läs elkunderna) 1.8 miljarder. Man har även tidigare, i block 2 och 4 i Ringhals, vid reparationer hittat 20 år gammalt skrot.
Man kan verkligen ifrågasätta hur säkerhetsarbetet fungerar.
Jag kom att tänka på en affisch från 70-talet som jag letade fram på vinden. Då hånades den av kärnkraftsförespråkarna. – Den var överdriven och ren skräckpropaganda sa man.
Och så glömmer man en stor våtdammsugare i reaktorinneslutningen i Ringhals vilket inte heller upptäcktes av en inspektion från Statens Strålskyddsmyndighet (SSM). Att slarv kostar företaget miljardbelopp går väl att leva med men nästa gång kan den stora och oåterkalleliga olyckan vara framme.
Affischen är en av de bästa och mest talande som gjorts. Den är inte signerad men på baksidan står det: Med hälsningar från Lena.
Rune Lanestrand
dn dn svd dn
Den mänskliga faktorn på Ringhals
16 november 2011Atomavfall till Sverige
22 maj 2011Att Studsvik i Nyköping har fått tillstånd att ta emot och upparbeta 16 radioaktiva, uttjänta ånggeneratorer toppar inte precis nyheterna i radio, tv och tidningar. Det hela sker mer eller mindre i smyg. Varje ånggenerator väger 100 ton och ska fraktas 900 mil med fartyget Palessa från företaget Bruce Power i Kanada till hamnen i Nyköping.
SSM (Statens Strålsäkerhetsmyndighet) har utan omsvep gett sitt tillstånd och bekräftar än en gång att den främst arbetar för kärnkraftsindustrin och inte för att skydda allmänheten. Jag trodde länge att Jordbruksverket var den mest falska och svekfulla statliga myndigheten men övertäffas faktiskt av SSM. Inte minst i sina ohederliga försök att bagatellisera den närmast ofattbara kärnkraftskatastrofen vid atomkraftverket Fukushima.
Med Alliansens och numera centerns positiva inställning till kärnkraften sker mycket mer än att det planeras för nya kärnkraftverk. Sverige utvecklas nu till en ”fullvärdig” partner i den smutsiga globala atomindustrin. Dagens Industri tipsar om att köpa aktier i Studsvik som nu väntas stiga när allt skrot från Fukishima ska upparbetas på olika håll i världen.
I Studsvik upparbetas redan 3 000 ton per år. Efter upparbetningen finns 10 procent av radioaktiviteten kvar i järnet. Det hela är så sjukt att vilket järnbruk som tar emot skrotet är hemligstämplat. Hur mycket radioaktivitet som läcker ut i Studsvik är det förmodlogen bara SSM och företaget som vet.
Nu har det kommit grus i maskineriet. Den farliga lasten skulle gå via de Stora sjöarna i USA. Där protesterar allmänhet och ett 40-tal borgmästare då en olycka skulle förstöra dricksvattnet för miljontals människor.
I Danmark tas frågan upp i Folketinget för att stoppa den farliga lasten som ska gå genom Sundet. Men i Sverige är det tyst. Allmänheten hålls okunnig medan regeringen ser med gillande på denna miljöfarliga verksamhet..
Rune Lanestrand