Är rysskräcken och allt prat om det allvarliga säkerhetsläget kring Östersjön

06 december 2016

främst en avledande manöver från ett mycket större hot? Terrorhotet från militanta islamister i Sverige och allt våld som massinvandringen, mångkulturen och den havererade migrationspolitiken lett till.
Det är en beprövat taktik när en regim som ifrågasätts allt mer av sina egna medborgare att man målar upp en yttre fiende för att samlas emot.
Det är i dag ingen överdrift konstatera att den politiska eliten, uppbackad av en trolös media, är på kollisionskurs med en bred allmänhet när det gäller så viktiga frågor som invandrings- och flyktingpolitiken.
Samtidigt åtstramning för gamla, handikappade, sjuka och inhemska svenskar överhuvudtaget.
I stället för att på allvar ändra kurs tror man sig komma undan med att måla upp en yttre fiende.
De som följer med i utrikespolitiken har förstått att Sveriges omotiverade hets mot Ryssland samtidigt har styrts från USA. Det bekräftas, nu när trycket från Vita huset är borta. Obehagligt med så osjälvständig utrikespolitik.
Det räckte med att Trump sa att han ville träffa Putin så åkte UD:s kabinettsekreterare Annika Söder (Karin Söders dotter) till Moskva och talade med vice utrikesminsiter Vladimir Titov. Pinsam omvändelse under galgen.
Detta efter att Sverige varit det land i EU som hårdast och närmast fanatiskt drivit på handelssanktionerna mor Ryssland. Och ett ständigt hot från Ryssland. Helt dirigerat från Obama och Hillary Clinton som höll på att omringa Ryssland. Många även amerikanska bedömare ansåg att Pentagon förberedde krig med Ryssland.
Men man behöver inte lyssna länge på försvarsminister Peter Hultqvist och hans rysskräck för att undra över hur det står till med tänket. Jag får osökt tanken på en uppskruvad nickedocka.

Rune Lanestrand


Sveriges sätt att ta emot ensamkommande barn bryter

22 november 2016
mot FN:s-kommission om barns rättigheter. Det säger UNHCR:s Europachef Vincent Cochetel i en DN-intervju.
UNHCR anser inte att Sverige utgår ifrån barnets bästa när ensamkommande barn direkt efter ankomst hamnar i en asylprocess. I stället ska det första steget vara att spåra barnets familj, säger Vincent Cochetel.
Fredrik Reinfeldts fåfänga önskedröm om Sveriges som en humanitär stormakt har blivit rena mardrömmen. Inte bara med den okontrollerade massinvandringens alla negativa effekter på vårt eget land utan också för många av dem som lockats hit med helt orealistiska löften.
En hycklande Anna Kinberg Batra försöker nu två sina händer genom att ta avstånd från partiets drivna flyktingpolitik. Tyvärr Batra. Ingen kommer att tro dig utan ser det bara som röstfiske. Ett desperat försök att ta tillbaka röster från Sverigedemokraterna.
Bara under en kort tid hösten 2015 kom ensamkommande i ett antal som motsvarade 1000 skolklasser. Nästan dagligen påminns vi om hot och bårk i överbefolkade skolor. Värnhemsskolan i Malmö infö i dag personkontroll och vakter efter fredagens bråk när ett tiotal personer misshandlades och en elev fick föras till sjukhus.
Undrar hur det ska gå med vänstereliten och DÖ-partiernas multikulturella idealstad Malmö. Vilken framtid går den till mötes när klanerna helt tagit över vill jag helst inte tänka på.
Det var fullkomligt fel att automatiskt börja diskutera asyl för ensamkommande barn. Sverige skulle i stället i första hand engagerat sig i att hitta föräldrarna till alla barn som kommit anser UNHCR. Alla förnuftiga människor torde instämma i detta krav.
Sverige måste nu verka för familjeåterförening i hemländerna säger Vincent Cochetel, som menar att det inte är något negativt för barnen/ungdomarna att återvandra, utan det handlar om familjeåterförening.
Enligt UNHCR bryter Sverige mot FN:s konvention om barnets rättigheter genom att ge ensamkommande asyl, om det går att spåra föräldrarna.
Rune Lanestrand