Fredrik Reinfeldt och hans stab är utomordentligt skickliga. Man har dock inte lyckats att sälja partiets miljöpolitiska profil. Nu har tre förment ”gröna” moderata kvinnor knutits till högsta partiledningen för att råda bot på detta.
Nu tar Reinfeldt upp kampen mot centerpartiet och vill bli borgerlighetens Ny miljöparti också. Det stämmer med hans långsiktiga strategi att äta upp kollegorna i Alliansen. Nu tar m över centerns roll som borgerligt ”miljöparti”.
På samma sätt som moderaterna nästan utraderat kristdemokraterna genom att den hygglige Göran Hägglund knappast fått igenom en enda av kd:s hjärtefrågor under senaste mandatperioden.
Moderaternas gömda bockfot; en omvittnat dålig känsla för miljön och att sätta ekonomin före miljön har mött motstånd bland ungdomar och kvinnor.
Kvinnor i toppen är lösningen. Men tyvärr är det bara kosmetika. Efter att ha läst olika uttalande från de tre nyutnämnda m-kvinnorna som nu ska bedåra väljarna växer tvivlet om moderaternas ärliga intresse för miljön allt mer.
Partisekreterare Sofia Arkelsten, vice partisekreterare Gunilla Sjöberg och den likaledes nyutnämnda gruppledaren för moderaterna i riksdagen Anna Kinberg Batra vill samtliga ha mer kärnkraft och säger heller inte nej till uranbrytning i Sverige. Det är i stort sett deras enda bidrag i miljö- och energidebatten.
De tre stjärnskotten har samma religiösa tro på den farliga kärnkraften som Carl Bildt och Reinfeldt. De gör det otroligt enkelt för sig när de tror att kärnkraften ska frälsa mänskligheten. I likhet med den övriga partitoppen tycks de inte ha tagit någon som helst lärdom av Tjernobyl och flera ytterst allvarliga kärnkraftsolyckor runt om i världen. F övr samma kortsynta inställning till kärnkraften som Jimmie Åkesson. Troligen avgörande för att SD röstar på Alliansens förslag till talman.Anna Kinberg Batra har själv bevisat sin intelligensnivå och sitt ”goda” omdöme när hon som riksdagskandidat i Stockholm uttalade att ”Stockholmare är intelligentare än lantisar”. Alltså inget för oss som bor utanför tullarna.
Rune Lanestrand
SVD DN GP Expr
Moderaterna – det nya miljöpartiet?
04 oktober 2010
4 kommentarer | 
Okategoriserat | Taggat: Anna Kinberg, Carl Bildt, Centerpartiet, energidebatten, Fredrik Reinfeldt, gröna kvinnor, Gunilla Sjöberg, Jimmie Åkesson, Kärnkraft, kristdemokretrna, Miljö, Sofia Arkelsten, talman | 
Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Maud Olofsson hyckleri på YouTube
30 mars 2010Maud Olofsson säger att hon har svårt att nå ut och få gehör för sitt budskap (läs dubbla).
Men ju fler som tar del av Maud Olofssons lika kortsynta som falska budskap desto större blir chansen att partiet hamnar under 4-procentspärren. För centerledaren tycks taburetten och den hägrande ministerpensionen vara överordnad allt annat.
Centertoppen som inte längre har någon ideologi, har enligt min uppfattning inget som helst existensberättigande. Ju förr väljarna inser detta desto bättre för Sverige, Greenpeace hjälper Maud Olofsson att förtydliga sitt budskap på YouTube:
Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström, vad Kristina och jag beundrar ert mod. Att ni trots Mauds hänsynslösa partipiska står emot och röstar efter ert samvete. Även om det känns ensamt bland nickedockorna i centerns riksdagsgrupp så ska ni veta att många, många stöder er. Inte bara bland centerns väljare.
Hur länge ska hyggliga, förtroendevalda inom centerpartiet, runt om i landet, stå ut med en partiledning som är så svekfull i fråga om kärnkraft, provborrning, uranbrytning och dessutom småbrukar- och landsbygdsfientlig?
Riksdagens omröstning om minerallagen och uranbrytning blev droppen som säkert kom många centerväljares tålamod att tryta.
Rune Lanestrand
Leave a Comment » | Okategoriserat | Taggat: Atomkraft, Centerpartiet, Eva Sehlin Lindgren, Kärnkraft, Maud Olofsson, Miljö, Minerallagen, Per Åsling, Politik, Riksdagen, Solveig Ternström, Uran, Uranbrytning | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Centerns riksdagsledamöter begick politiskt självmord
26 mars 2010Hur kan ett parti och dess ledamöter förnedra sig så till den milda grad som centerpartisterna gjorde vid gårdagens omröstning i riksdagen rörande provborrning och uranbrytning? Frågan gällde om kommunerna skulle få rätt att säga nej till provborrningar.
Inte mindre än sex centerledamöter hade motionerat om att kommunerna ska få rätt att säga nej till provborrning efter uran, gas och andra fyndigheter. Redan i Näringsutskottet röstade centerpartisten Jan Andersson från Halland nej till partikamraternas motioner.
Vid omröstningen i riksdagen hade Maud Olofssons partipiska vinit. De sex ledamöterna som motionerat krälade och röstade emot sina egna motioner. Dessa politiskt svekfulla politiker är Lennart Pettersson Skåne, Annika Qarlsson, Västergötland, Staffan Danielsson, Östergötland, Sofia Larsson, Örebro län, och Birigitta Sellén, Västernorrland.
Att också Sven Bergström från Gävleborg skulle kröka rygg är svårt att ta till sig. Sven har tidigare visat prov på civilkurage.
Den enda av centerpartisterna som vågade rösta för sin egen motion var Eva Selin Lindgren, vilket hon tidigare i veckan förklarade på Aftonbladet debatt.
Solveig Ternström hade inte motionerat men röstade för motionerna som stöddes av hela oppositionen. Röstetalen blev 133 mot 128.
LRF:aren och bondekooperationens mångsysslare Per Åsling utmärkte sig särskilt. Han hade motionerat och kommer från Jämtland. Det mest hotade länet i Sverige. Han svek sin starka hemmaopiníon och landskapets natursköna, omistliga fjällområden.
Den fege Åsling kvittade ut sig och reste till turistmässan i Göteborg. (Har för mig att det ska vara betydligt allvarligare skäl till för att få kvitta sig.) Kvittade sig gjorde också Ulrica Carlsson från Västergötland, som också hotas av uranbrytning. Nästan alla är från trakter som hotas av provborrningar.
Centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson också från Västergötland svek sina väljare och kommunala partikamrater i kommunerna runt de hotade västgötabergen. Där säger alla partier nej till uranbrytning.
Hur ska dessa trolösa riksdagsledamöter kunna möta sina väljare på hemorten. Frågan är om de överhuvudtaget kan känna någon skam i kroppen längre? Hela centerpartiets abdikation i kärnkraftfrågan är en enda stor skam. De är väl avtrubbade efter alla påtvingade reträtter.
Jag får sluta här för det hela är så bedrövligt inte bara för att man med öppen famn tar emot de globala mineralbolagen som bara lämnar efter sig ödelagda kulturbygder, förgiftade sjöar, vattendrag och sjuka människor för framtida generationer. Det undergräver dessutom på det allvarligaste förtroendet för hela det politiska systemet. För demokratin.
Rune Lanestrand
3 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: Atomkraft, Centerpartiet, Kärnkraft, LRF, Maud Olofsson, Miljö, Minerallagen, Per Åsling, Politik, Riksdagen, Solveig Ternström, Uran, Uranbrytning | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Krävs en härdsmälta i Europa – ska Hans Palmstierna få rätt?
21 mars 2010En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.
Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om 13 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USA
Jag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Rune Lanestrand
DN
7 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: Atomkraft, Centerpartiet, Kärnkraft, Miljö, Politik, Samhälle, Socialdemokraterna, Uran | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Lantmännens import av giftbesprutad GMO-soja förstör för svenskt jordbruk
05 mars 2010P1-redaktionen Matens pris är värd beröm för sitt program om Lantmännens omdömeslösa import av soja från Brasilien. Regnskogen skövlas och i stället odlas soja med så starka gifter att hundratals arbetare, många barnarbetare, årligen insjuknar i svåra sjukdomar. Det är fråga om farliga växtgifter, som tack vare miljörörelsen och småbrukarnas kamp i Sverige, har förbjudits här.
De starka växtgifterna används på GMO-grödor som tagits fram för att tåla mer och farliga växtgifter. Vad många svenska konsumenter inte känner till är att köttet från svenska svingårdar inte bara kan innehålla farliga restgifter utan också genmanipulerade organismer. GMO-sojan som är resistent mot växtgifter innehåller också en antibiotikagen som ger ökad resistens mot antibiotika hos både djur och människor
I en intervju i Bohusläningen försvarar Lantmännens Kjell Larsson och LRF:s regionchef Robert Larsson importen med att det skulle bli för dyrt med riktig soja.
Larsson tror att Lantmännen, trots sin monopolställning, kan bli utkonkurrerade om de inte importerar den miljöfarliga sojan. Det är så trist att Lantmännen och LRF har så svårt att inse att man kan konkurrera med kvalité istället för bara kvantitet.
Det är de största svinfabrikanterna, uppmuntrade av olika statliga bidrag, och LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson har offenligt sagt ja till GMO-foder. Ställd inför dessa obehagliga fakta om hur GMO-sojan odlas i Brasilien säger nu Lars-Göran Pettersson bestämt nej till import av soja som odlats med gifter som är förbjudna i Sverige. Väl medveten om hur GMO-sojan odlas borde Lars-Göran Pettersson ompröva sitt och LRF:s positiva inställning till GMO, som innebär stora risker för miljön och hälsan. Och i framtiden omöjliggör ekologisk odling.
De allra flesta grisuppfödare går emot sin egen branschledning och vägrar använda GMO-foder, de drabbas nu helt oskyldigt av det dåliga rykte Lantmännens sojaimport från Brasilien ger svensk djuruppfödning.
Hur mycket skulle då bondens kostnader öka om han säger nej till GMO-soja från Brasilien? Beräkningar har gjorts som visar att den svinuppfödare som inte köper smutsig GMO-soja från Brasilien får en merkostnad på 6 öre kilot. Kostnader för nötkött är 7 öre, mjölk 1 öre, ägg 15 öre och kyckling 20 öre/kg. Det är säkert också de allra flesta konsumenter beredda att betala när de blir tillräckligt informerade. Eller om ICA-direktörerna och köpmännen kan stilla sin girighet behöver det inte ens slå igenom i butikerna.
Ett av de i Sveriges förbjudna växtgifterna som används i Brasilien är Paraquat som kan ge:
• Nervskador, exempelvis Parkinson
• Cancer
• Kroniska sjukdomar.
• Försämrad fortplantning för djur och fåglar
• Hela ekosystem i obalans
Det drabbar i första hand Brasiliens fattiga lantarbetare och deras familjer. Bara för att vi i den välmående världen ska få några ören billigare livsmedel där fetma är ett stort hälsoproblem.
Rune Lanestrand
Nedan finns mer om GMO
Yttrande över Jordbruksverkets föreskrifter om försiktighetsåtgärder vid odling av genmodifierade grödor, Förbundet Sveriges Småbrukare 2007
Lyssna mer på P1, LRF om livsfarliga bekämpningsmedel
Nätverket Hej då GMO och på min blogg
5 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: Brasilien, GMO, ICA, Jordbruk, Lantmännen, LRF, Matens Pris, Miljö, Monsanto, P1, Paraquat, Politik, Soja | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Eskil Erlandsson sviker bönder och konsumenter när han applåderar GMO-potatisen Amflora
04 mars 2010EU-kommissionen har godkänt den genmanipulerade (GMO) potatisen Amflora. Den är ursprungligen framtagen i samarbete mellan Lantmännen inom LRF-koncernen och det multinationella GMO-företaget BASF. Tidskriften Ekologiskt lantbruk avslöjade 2005 turerna bakom Amflora utvecklingen i Sverige (pdf).
Medan 70-80 procent av konsumenterna inte vill ha GMO-livsmedel och lika stor andel bönder inte vill odla GMO-grödor på grund av de stora riskerna, applåderas beslutet av Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson.
Enligt säkra källor arbetade Eskil Erlandsson intensivt, under sitt halvår som hela EU:s jordbruksminister, för ett godkännande av den genmanipulerade potatisen. De som följde honom på hans flitiga resande runt till EU-länderna kan vittna om att han mer eller mindre uppträdde som en handelsresande i GMO-varor. Om hur Erlandsson ständigt underströk för sina kollegor hur viktigt det är att EU satsar mer på GMO-grödor.
Medierna behandlar Erlandsson väldigt höviskt och tar allt han säger för kungsord bara därför att ytterst få reportrar i de stora medierna har några som helst kunskaper om jordbruk och odling. Men vi som kan jordbruk och har följt Erlandsson vet vilken lurig politiker han är och hur han hela tiden går i LRF:s och Lantmännens ledband. För ökad stordrift, ökad avkastning med mer konstgödsel och växtgifter. Tog därför bort miljöskatten på konstgödsel.
Hur många känner till att Erlandsson sagt ja till kommersiell odling inte bara av GMO-grödor i Sverige utan också tillsammans med Storbritannien och några få länder röstat för att länder som Frankrike och Tyskland inte ska få fatta nationella beslut och förbjuda odling av GMO-grödor. Men det gör de ändå till Eskil Erlandssons och Monsantos stora besvikelse.
Rune Lanestrand
1 kommentar | Okategoriserat | Taggat: Amflora, BASF, Eskil Erlandsson, EU, GMO, Jordbruk, LRF, Miljö, Monsanto, Politik, Potatis | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand
Rune Lanestrands blogg 