Krävs en härdsmälta i Europa?

13 mars 2011

En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om att 12 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USAJag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Frågan är om Japan också ligger för långt bort för att sverige ska gå från flest kärnreaktorer i världen, per capita, till en förnuftig energipolitik utan den extremt farliga kärnkraften. Med en olöst sluförvaring av atomsoporna.
Rune Lanestrand
svt vg gp svt dn svd vg

17 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

WikiLeaks avslöjanden kan göra världen säkrare

07 december 2010

”Denna gåtfulla subkultur bygger på att det är lättare att söka samförstånd med främmande makt än med de egna medborgarna och deras valda ombud, skriver den kloke Wilhelm Agrell i dagens DN.”
Det stämmer väldigt väl in på hur regeringar i Sverige av tradition bedriver ett dubbelspel som bottnar i att folket/väljarna inte förstår sitt eget bästa. Jag reagerade mot detta redan då jag var riksombudsman i CUF och arbetade nära partiledningen. Senare också när jag som politisk redaktör för Älvsborgs-Posten (c), vid en par årliga träffar med partiordföranden och riksdagsgruppen, fick en skymt bakom kulisserna.
Läser just Bondeuppror och gatustrider av författaren och historikern Mats Adolfsson. (Natur och Kultur) Berättelsen sträcker sig från det att en kula ändade den krigsgalne Karl XII:s liv, vid Fredrikstens fästning i Norge, fram till skotten i Ådalen.
Här bekräftas just Wilhelm Agrells teori om hur Sveriges regeringar, över huvudet på allmogen, i århundraden träffade pakter med främmande makt samtidigt som man var i ständig strid med allmogen. Som inte ville kriga.
De senaste årens närmande till NATO och det militära samarbetet inom EU och med USA är skolexempel på hur man än i dag försöker hålla allmänheten okunnig om detta.
Jag har i ett hemligstämplat protokoll läst där Olof Palme instruerade sina främsta ambassadörer att inte tala om att ett EU-medlemskap på sikt skulle innebära en monitär union och en gemensam utrikes- och försvarspolitik.
I protokollet står också att Palme inte ville väcka EU-motståndarna inom SSU och det Socialdemokratiska ungdomsförbundet genom att tala om vad EU egentligen syftade till. WikiLeaks lika välkomna som efterlängtade avslöjande av överhetens dubbelspel kanske kan ändra sekler av politiskt bedrägeri och en mer demokratisk utrikes- försvars- och säkerhetspolitik.
Folk vill i dag kriga lika lite som den allmoge som i sekler slöt bondefred i gränstrakterna mellan Sverige och Danmark. Dagens ”bonderesningar” sker nu på bloggar i stället för vapenuppror som tyvärr alltid slutade med att allmogen slaktades av en oerhört grym överhet. Men tack vare bondeupproren blev inte Sverige feodalt.
Rune Lanestrand
ttela gp gp svt expr ab gp svd dn svt

4 kommentarer | Okategoriserat | Taggat: , , , , , , , , , , , , , | Direktlänk
Publicerat av Rune Lanestrand

%d bloggare gillar detta: