En dag i början av 1970-talet besökte jag vännen Hans Palmstierna. Hans hade av regeringen nyligen utsetts till sekreterare i Miljövårdsberedningen, föregångare till miljödepartementet. Om det var för att ta hans tjänster i anspråk eller för att få tyst på en etablerad kritiker minns jag att vi funderade över.
Hans Palmstierna blev främst känd genom sin bok Plundring, svält, förgiftning. Ett svenskt svar på Rakel Carsons Tyst vår (eng. Silent Spring). ABF lät göra en studieplan och den lästes och diskuterades i hundratals studiecirklar runt om i landet.
Det var på den tiden studieförbunden bedrev folkbildning. Hans åkte runt och höll föredrag i Arbetarekommuner och fackföreningar. Han blev en person att räkna med i den spirande miljödebatten.
LO och partiledningen hängde inte med. Palmstierna blev allt mer en nagel i ögat på dem som inte ville ta till sig sanningar om rovdrift på miljö- och människor. Att ifrågasatta det heliga industrisamhället var inte populärt.
Riktigt besvärligt blev det när Hans Palmstierna ändrade inställning till kärnkraften. Han hade som så många andra sett atomenergin som något närmast revolutionerande. Han berättade i förtroende för mig varför han ändrat uppfattning. Orsaken var främst andra forskares varningar men också en hemsk personlig erfarenhet.
Utan tillräcklig skyddsutrustning hade Hans bedrivit forskning på uranets hållfasthet och blivit skadad. Han hade bl a tappat orienteringsförmågan och led av en ständig torrhet i hals och svalg. Han blev allt sämre.
Atomforskningen skedde i den hemliga försöksanläggningen på drottning Kristinas väg mitt inne i Stockholm. I berget under Kungliga Tekniska Högskolan. Där fanns en försöksreaktor, R 1, på 1 MW som knallade och gick mellan den 13 juni 1954 och den 6 juni 1970. Allmänhet och de flesta politiker var helt ovetande. Den byggdes och drevs av AB Atomenergi. Regeringen hade godkänt den.
Hans Palmstierna berättade att statsminister Tage Erlander var väldigt engagerad för kärnkraft och hade starkt stöd av koalitionsbrodern Gunnar Hedlund. Båda hade vid ett tillfälle besökt försöksanläggningen. Centerledaren hade sin bostad på Drottning Kristinas väg.
Vårt samtal i Hans Palmstiernas futtiga kontor uppe på vinden på Jordbruksdepartementet ägde rum några dagar innan riksdagen skulle fatta sitt första beslut om att satsa på kärnkraft i Sverige. Hans var vän med Olof Palme som gett honom hopp om att socialdemokraterna skulle rösta nej. Så skedde inte. Riksdagen tog beslutet om 13 reaktorer. Samma dag hittades Hans Palmstierna drunknad vid sitt sommarställe i Stockholms skärgård.
Det som särskilt etsat sig fast i mitt minne är det sista Hans sa innan vi skildes; Rune, du tycker nog att jag är väldigt cynisk när du får höra mina innersta tankar. Men det blir inget stopp på kärnkraften förrän det inträffar ett reaktorhaveri. Och det måste hända mitt i det tättbefolkade Europa. Det räcker inte att det blir en härdsmälta i Sovjet eller i USA
Jag tyckte förstås det lät cyniskt. Jag trodde på det mänskliga förnuftet. Det kusliga är att Hans Palmstierna hittills fått rätt.
Rune Lanestrand
DN
Skogaryd/Rudet – helt fel plats för vindkraftpark i Vänersborgs kommun
26 februari 2010Nu vill kommunledningen i Vänersborgs kommun lägga en enorm vindkraftpark på upp till 17 st, 150 till 200 m höga, vindkraftverk i ett område som kommunen själv avsatt som så värdefullt att det skyddas enligt miljöbalkens 3 kap 3§.
Att anlägga en vindkraftpark på Skogaryd/Rudet i Vänersborgs kommun står helt i strid med kommunens översiktsplan. I avsnittet om ”Natur och vatten” står följande att läsa under rubriken ”Stora opåverkade områden”:
”Att skydda stora områden som idag är obetydligt påverkade ger en handlingsfrihet för framtiden. Det ger framtida generationer möjligheter att nyttja områden för behov som vi i dag inte kan förutse. Större sammanhängande landsbygdsområden har också ett värde för jord- och skogsbruk och för de människor som är verksamma på landsbygden. Område som bör ses som stort opåverkat område: – Den västra delen av kommunen mellan Gundlebosjön och Stora Hästefjorden.”
I översiktsplanen i avsnittet om Markanvändning under rubriken ”Området mellan sjöarna” kan ytterligare läsas:
”Området vid kommunens västra gräns mot Uddevalla kommun mellan Gundlebosjön och Stora Hästefjorden. Området är relativt opåverkat av bebyggelse.
Området bör förbli opåverkat för framtida användning om vilket vi idag inte har någon uppfattning.
REKOMMENDATION: Förändring inom området med bebyggelse eller anläggning som minskar dess värde för framtida användning enligt ovan bör inte medges.”
Naturligtvis är det de stora kultur- och naturvärdena och det centralt belägna rekreationsområdet mitt i Trestad som avses i skrivningen.
Jag har i kontakt med Skogaryds Vindkraft AB (Wallenstams – konsortiet), rätt eller fel, fått ett obehagligt intryck av att pengar går före hänsyn till kultur och miljö.
Området är unikt på många sätt. Här finns rikligt med fornfynd. Tre hällkistor, varav den ena vid Skottene är bland de största i Sverige. I området finns bronsåldersgravar, offerkälla, jättegryta, rödlistade arter och sällsynta biotoper, historiska torp och något så sällsynt som en platåsjö högst uppe på Rössbergen som inte har något avlopp. Den grunda vassjön är ett eldorado för fåglar. Den är också en omtyckt rastplats för flyttfåglarna. En av Västsveriges största flyttfågelsleder går över området.
Det kan nämnas att Skogaryd är ett av få områden där elöverkänsliga kan vistas. F n bor två elöverkänsliga kvinnor på ett av torpen på Skogaryd. En av dem vet jag har skadats på sitt arbete när hon som spårvagnsförare i Göteborg utsatts för långvarig och stark strålning. Behovet av sådana områden bara ökar i takt med att vår vardagliga miljö blir allt mer elektrifierad.
Det borde räcka för kommunstyrelsen och kommunfullmäktiges ledamöter att läsa kommunens egen översiktsplan för att inte ödelägga denna rika natur- och kulturmiljö.
Kommunens översiktsplan hänvisar till Miljöbalken 2 kap 3 §, där man kan läsa: ”Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdets karaktär.”
Tydligare kan det knappast sägas. Den tilltänkta vindkraftparken, en av största på land i Götaland, med 17 torn på mellan 150 och 200 meter, står helt i strid med kommunens egen översiktsplan och Miljöbalkens bestämmelser för stora opåverkade områden.
Det är positivt att kommunen tar fram en vindbruksplan och bereder plats för alternativ energi. Men den här typen av storskaliga vindkraftparker bör placeras i områden som redan är exploaterade eller marker långt från bebyggelse. Vindkraftverken längs E6 i Falkenbergs kommun, på behörigt avstånd från bebyggelse, är ett annat exempel på lämpliga placeringar.
Rune Lanestrand
Fotnot: Rössbergen har fått sitt namn efter rösen, gamla gravar.
Jag har placerat min blogg i Vänersborg på bloggkartan.se!