Bra om Göteborgs-Posten går i konkurs?

16 april 2015

Jo därför att familjen Hjörnes tidningsimperium Stampen som nu är på det sluttande planet struntar i etik och god journalistik. Har bara ett mål. Att tjäna pengar och sko sig själva privat så mycket som möjligt Det framgick så tydligt i gårdagen Uppdrag Granskning.
Det lät väldigt falskt när Peter Hjörne, nu tredje generationen ägare, talade om tidningens ansvar för demokratin och att skildra det lokala livet och bevaka kommunpolitiken. I uppdrag granskning framgick att Stampen Media Group har gjort precis tvärtom.
Journalister sägs upp och centralt hoprafsat material har ersatt den lokala demokratiska bevakningen. Allt för att få pengar till att köpa upp 25 tidningar i väst- och mellansverige.
Götebrogs-Posten och de flesta av Stampens tidningar är mediala soptippar som inte på minsta sätt går i spetsen för en demokratisk och öppen debatt. Göteborgs-Posten är inte den enda blaskan inom imperiet där det på ledar- och insändarredaktionerna sitter godkända ”folkpartister” som väljer ut vad som kan vara politiskt lämpligt att publicera.
GP har under många år varit helt dominerande i bevakningen av politiken i Göteborg. Spåren förskräcker. I symbios med stadens ledande kommunpolitiker och höga kommunala tjänstemän har bevakningen inte lett till en levande demokrati. Tvärtom. Korruption och skandaler kantar den kommunala verksamhet så till den grad att staden i folkmun i dag kallas för Muteborg.
Rune Lanestrand
Tid politisk redaktör för Älvsborgs-Posten


Riksdagen är inte ICA

29 oktober 2010

Jag kan inte värja mig emot tanken att Sofia Arkelsten dessvärre inte har förstått den stora principiella skillnaden mellan hennes tidigare jobb som informationschef på ICA och att vara ledamot av Sveriges Riksdag.
Nu försöker moderatledningen och regeringstrogna medier ursäkta Arkelsten och oja sig över mediadrev. Samtidigt försöker man skylla på att reglerna för riksdagsmännens resor är otydliga.
Och tungomålstalande feminister anser som vanligt att kritiken är könsrelaterad.
Vem skulle medierna bevaka och granska om inte landets högsta politiska tjänsteman med mer makt än de flesta. Sedan är det inte fråga om vare sig juridik eller oklara regler utan personlig resning, politisk moral och etik.
I en tid när mutor, fiffel och båg, mer och mer avslöjas inom det offentliga, sänder Arkelstens uppträdande förödande signaler om att vi politiker bestämmer själva vad som är rätt och orätt. Janne Josefsson och Uppdrag gransknings avslöjande av den omfattande muthärvan i Göteborg är förmodligen bara toppen på ett isberg.
– Jag låter mig inte påverkas av företag som bjuder säger Sofia Arkelsten med ett leende. Då ryser jag.
Här gäller det förtroendet för parlamentarismen. För riksdagen och den moderatdominerade ministären. Och i sista hand statsministern. Det finns bara ett sätt. Låt Arkelsten gå. Frågan är om Fredrik Reinfeldt har den politiska kraften och resningen.
Rune Lanestrand
dn svd gp svd dn